s h a d e o f i n s a n i t y

en helt ny dag.

2012-01-09T19:48:00.003+01:00

redan den 9 januari,

vi har haft en ledig helg för att fixa ikapp hemma.

Och äntligen har vi fått liite bättre ordning.

vi har fått upp vår nya tvättkorg,

som egentligen är en skohyllesak som numera fått en ny karriär.

klockan sitter slutligen på väggen,

tavelhyllorna som nu håller upp ljus och Pappa och M´s mamma.

och inte minst våra vitrinskåp.

Jag har målat träder och satt nya "ben" på det,

dock saknas skruvar till väggen.

Lamporna till matbordet är en annan huvudvärk,

då dem inte riktigt klarade flytten så bra som man kunde önska..

så förmodligen måste en badboll inköpas.

Jag minns tydligt hur M höll upp den gamla när skåpet packades och sa

- den här, den behöver du väl inge mer ?

å jag sa Nä...

damn.

nåväl,

det e väl enklast att bara inköpa en badboll,

tråd och tapetklister...

Ett annat rum vi kommit en bit med är badrummet..

supersnygg "eh" förvaringsvagn har införskaffats från biltema.

biltema har verkligen allt...

Nåväl, vad vi mer behöver är en ju en duchhörna,

så idag åkte vi ut och kollade på sådana och har nog hittat vad vi söker..

nu ska vi bara kolla med värden att det är ok att sätta upp en..

På tal om det igår vid 18 tiden när vi [= M och M´s bror] borrade upp två skåp.

plingade det på dörren,

ups, nu har vi borrat rakt genom väggen tänkte jag.

Men nä,

hon var ljudrädd,

och ville veta hur länge vi tänkte borra.

EH?

tur att vi inte bodde granne med henne när jag sågade trädet.

det lät vill jag lova..

hur som haver fler hål lär det nog bli då mer saker ska upp.

Inte extremt många men fler.

en sak som vi dock bör lägga på minnet för framtiden är

att i denna lägenheten är listerna högre än ikea anser att lister ska va...

julen..

2011-12-29T12:10:00.001+01:00

så blev det jul igen,

eller?

jag vet inte, blev det dä?

den 24 kom och gick iaf.

Vi åkte ner till Mamsegull den 23,

hade en kille hemma på morgonen

som kollade vad det skulle kosta att koppla in tvätt och diskmaskin,

allt e ju ju framdraget,

eller ja, dom verkar ha missat den lilla detaljen

att om det går vatten in i en tvättmaskin,

så behöver man nått att sätt att tömma den...

Hur tänkte dem här sa han?

nåväl, det kommer inte att bli dyrt.

tack och lov.

att flytta är ju annars gastronomiskt dyrt.

eller kanske inte själva flytten,

kanske mer allt man MÅSTE ha till nya hemmet..

nåväl sen åkte vi,

stannade på ikea KK och lämnade tebax lite saker,

köpte ett nytt mobilt bredband till min mac book air.

och sen iväg,

tvingade M att stanna till på dollar Store i Arboga oxå,

inte jätte populärt och inte blev det några fynd heller.

Men man vet ju aldrig.

Plötsligt händer det!!

så vi kom fram till mamma vid två,

handlade jul mat, och fixade lite.

somnade, vaknade och det var julafton..

Mamma, M och jag.

ingen snö,

grönt som en vårdag,

vi satt tom ute en stund och solade...

såg kalle,

åt en massa gott,

åkte till Pappa....

skrapade triss via högtalare med Lillebror och D i Gällivare.

somnade framför tvn.

som sagt julafton?

ingen känsla alls.

vi är här,

i Hällsta,

där vi alltid firat jul,

men ingen farmor,

ingen farfar,

och ingen Pappa.

att stå där i kylan och huttra och säga Gud jul pappa till tre ljus

är inte riktigt samma sak,

Jag antar att det ger med sig,

även om jag inte förstår hur..

Vi är kvar hos mamma,

med liite hemlängtan,

åker i mårn,

M ska ta med pappas bandit hem,

så vi lånar mammas bil nån stund till.

Pappa å jag, med 20 nånting år i mellan.

♥

vilsen.

2011-12-12T09:53:00.001+01:00

Så är vi på plats i vårat nya hem.

Och samtidigt som det känns riktigt riktigt bra..

så känner jag mig lite vilsen..

I förra veckan var jag förbi vår gamla lägenhet och

lämnade lite saker hon glömt kvar i flytten.

det var riktigt konstigt att gå in i porten,

ta hissen upp och plinga på v å r a n dörr..

att stå i hallen och lämna över saker och inte få gå in...

sen har jag åkt förbi flera ggr och varje ggn känns det i magen,

kanske för att det var vårt hem ganska länge jag vet inte,

men jag känner mig lite vilsen.

i söndags slog vi iaf till och bakade lussebullar i vårat nya hem.

och det gick riktigt bra.

Nu har vi bara massa kvar att packa upp.

och ett köksskåp att bygga till.

Men det blir bra.

det blir riktigt bra i vår nya lägenhet.

Försök inte.

2011-11-14T08:20:00.001+01:00

en del av väntan är över,

till slut kom beskedet vi väntat och väntat på.

M ringde när jag köpte hårspray.

- Hon har ringt nu sa han.

-Jaha....... sa jag.

- ja *suck* så nu vet vi *suck*

-Vad sa jag?

-*suck* vad tror du sa han?

- Att vi ska flytta sa jag?

-Jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa skrek han, vi ska flytta.

- du kan inte lura mig med suckar å hundröst sa jag..

i väntans tider.

2011-11-10T09:43:00.001+01:00

Väntan - det e väl en värdelös känsla?

just nu känns det som om hela livet består av väntan..

väntan på paket,

på brev,

på lådor,

på fredag

på att få ett possitivt besked,

eller ett negativt.

på att få börja,

eller inte...

den som väntar å nått oavsett vad väntar alltid för länge.

så måste det va..

SorG.

2011-11-08T18:54:00.003+01:00

det var alla helgons dag i lördags,

förra året väntade vi in mörkret och det var helt magiskt.

i år åkte vi lite tidgare,

tog tbanan till Farsta och köpte ljus och klev sedan av vid skogskyrkogården.

det var uppsläpp nedsläpp från tunnelbanan,

galet mycket människor.

Vet du sa jag,

-första gången vi åkte hit åkte vi på dagen, och köade från t-banan..

det var för Mickes pappa.

- Mm svarar M.

Året efter var det för Mickes pappa och Åke oxå fortsätter jag.

Och förra året för Mamma [m´s] och Pappa,

i år är det iaf ingen ny..

- Nää säger M ingen ny.

vi vandrar längs vägen mot minneslunden,

återser bekantskaper från förr,

Henrys pumpan,

och pumpan till någons pappa, för åttonde året i rad...

Någon har dukat upp med festis och bulle,

någon annan har lämnat en teckning,

många har skrivit en hälsning på sina ljus.

det är så mycket sorg och saknad på samma ställe,

så mycket att det nästan går att ta på den..

vi vandrar ner på andra sidan minneslunden,

och plötsligt slår det mig som en knytnäve i magen.

- Magnus säger jag,

- vad undrar M.

- Magnus säger jag igen.

- VAD säger M.

- Mange säger jag, det är någon ny iår..

- ja just säger M.

Det är fortfarande så obeskrivligt och overkligt att det inte går att greppa.

Vi vandrar runt,

det är obeskrivligt vackert i all sin enkelhet,

inte samma magi som förra året,

men vackert

och

så

mycket

sorg

och

saknad.

...otack är världens lön...

2011-10-19T20:36:00.001+02:00

läste en bra krönika idag,
i Metro,
den handlade om hur man lever vidare,
när man gått sönder,
när man är i tusen bitar,
när man slutat leva,
när man måste påminna sig själv att sova, äta, duscha, andas...

Det var kanske ingen rolig läsning,

Kan tänka mig en massa människor som läste och fnös..
Och så finns det dom som en sådan läsning betyder allt för, att bara veta att det finns någon annan som varit där..

I övrigt går vi mest bara i väntans tider, väntan suger fett!!

..måndag..

2011-10-17T12:00:00.002+02:00

förra veckan var ren galenskap,

som en bergodalbana mellan hopp och förtvivlan.

flera nätter låg jag vaken och funderade..

jag som normalt är världsbäst på sömn,

det är få saker som håller mig vaken om nätterna

men förra veckan var en sådan sak.

nåväl,

ny vecka, nya bekymmer.

dock hoppas vi på en bättre vecka.

med mer sömn och mindre oro.

det bästa med riktigt dåligt är att det borde bara kunna bli bättre.

Tjipp.

skit..

2011-10-14T07:25:00.001+02:00

De allra flesta människor är fulla med skit!/font>

Posted from my iPhone

ishacka.

2011-10-11T20:44:00.000+02:00

huvudvärk igen,

känns ungefär som på bilden nedan,

fast jag tror han hackar med ishacka i mitt öga..

det händer ofta att han hälsar på,

så jag har laddat hem en huvudvärks app så jag kan hålla reda på hur ofta,

och jag har såklart sagt till maken att påminna mig om att fylla i den..

btw, används ishackor i Sverige ?

ni vet som den i Basic Instinct,

eller ja, frågan är inte om man mördar folk med den..

utan om man hackar is ? ?

..nog..

2011-10-10T16:53:00.001+02:00

Vi ska nog flytta,

maken och jag..

Vi har vart och tittat,

vi har funderat,

tittat igen.

förälskat oss,

funderat,

tagit beslut.

inte vågat hoppas,

och vågat hoppas..

och efter allt detta,

ska vi nog flytta.

Och även fast jag vill och hoppas.

Finns det stunder när jag tänker,

ooh, tänk om vi inte trivs där,

detta är ju vårat hem,

kan vi verkligen lämna det ?

Fast separationsångest är ju lite min grej.

nåväl,

håll varsin tumme för att nog blir SKA,

så löser sig säkert allt.

today.

2011-10-10T13:50:00.002+02:00

Tänk om

2011-10-05T20:13:00.001+02:00

livet plötsligt tog slut,

Jag har ju inte ens börjat leva....

konstigt

2011-10-03T19:28:00.003+02:00

det är lite konstigt

det här nya..

hm,

men ofta är det ju så när det är nytt..

vi är iaf hemma igen,

efter 4 dagar med mamsegull,

vi började med Pizza på torsdagskvällen..

möte med läkare och FK på fredagen.

Mamma köpte ett gå band...

Åkte förbi pappa på eftermiddan.

lastbilen han fick på födelsedagen var borta..

jag hoppas den som tog den behövde den mer...

Shopping med mamma på lördan,

och en allmänt lat söndag,

en sväng förbi pappsegull igen,

och ett löfte om att ta med ett ljus nästa ggn,

ett ljus som brinner länge,

pappa är nämligen lite mörkrädd,

vem är inte det?

idag tog vi oss hem,

vilket inte alls är det lättaste med Sj,

man kan väl säga att det inte går som på räls..

Papps födelsedagslastbil.

...Maken..

2011-10-03T09:05:00.002+02:00

Hällsta, mitt i natten,

ja mitt i natten för mig,

kvällstid för en del..

Säger Maken, du, kolla här nya blogger...

och så visar han,

hur alla de olika ser ut..

Och plötsligt har jag lust att skriva igen..

så vaddå, vi testar igen,

det har väl ingen dött av.

en millisekund.

2011-07-13T20:54:00.003+02:00

det är lite bättre,

inte mycket kanske,

men lite.

i fredags när jag skulle ringa M

från jobbet slog jag plötsligt pappas nummer.

det uppstod en sekund av panik medans jag insåg

och innan jag hann lägga på..

igår när jag duschade kom tanken och känslan av mammas blödning över mig,

jag misstänker att det fortfarande ligger som en chock å lurar,

för det där händer ibland.

känslan som fanns där när hon stod där lutad mot dörr karmen

och orden som kom var skumma.

om hon inte tagit sig till dörren hur länge hade det dröjt innan vi reagerat?

om vi inte hade vart där vad hade då hänt?

det första jag gjorde där och då var att smsa världens bästa Nina,

om jag minns rätt var hon inte där,

men det är oftast min första reaktion,

vad hade jag vart utan min bästa Nina?

nåväl.

det e bara så skumt att känslan kan vara lika verklig nu som då.

paniken kan på en millisekund ta över och sen försvinna..

men känslan är helt klart densamma,

paniken lika stor.

a bad day.

2011-07-07T23:01:00.001+02:00

Eller kanske inte sämre än någon annan egentligen,

Jag behöver semester, behöver komma bort,
det är förtvivlat förvirrat i mitt huvud emellanåt och det blir fel.. Jag är trött på folk överlag och fä i synnerhet!
Det finns ingen ro,
Jag överväger att ringa någon och inser att jag inte orkar.
Toan på jobbet släpper in ljus, hur i helvete ska man kunna stänga av då?

Joorå det går, ryggen mot dörren är tricket, inte för att det finns någon ro iaf, men det är tricket och jag provar en stund varje dag, inte tända lampan, ryggen mot ljuset.,

Det är ett dåligt tecken jo tack - jag vet.

Att inte alls klara tunnelbanan är det oxå, lixom det outhärdliga ljuset, alla ljuden som gör mig galen, är väl medveten om det..

Undrar om det är ett bra eller dåligt tecken ?!

Skitsamma det är vad det är, det är inte lång tid kvar nu, och sen total frihet.

En gråtande mamma i luren idag, med bra nyheter men tårar som skar som en kniv genom mitt hjärta.

- Posted from my iPhone

.

2011-07-07T11:27:00.002+02:00

..i natt jag drömde..

2011-07-06T09:08:00.002+02:00

det där med panik sömn,
det funkar ju alltid!
Eller ja,
det funkar ju iaf alltid så att jag somnar,
och när jag vaknar är det en ny dag.
och nästan alltid är det liite bättre.

så även denna ggn.
Men natten däremot va ingen happy natt.
jag drömde om mamma och pappa,
M och jag va av nån anledning hos min moster,
och när vi kom hem så låg mamma å pappa i sängen å va knivhuggna..
fast när vi tog på dem så vakna dem å typ ja aj aj vad jag blöder,
men neeej jag behöver inte åka till doktorn sa mamma,
i sann Mamma stil,
det var ju bara 46 knivhugg.
pappa sa inget..
varför dom hade varsin säng i samma rum
har jag ingen aning om.
men när jag frågade om dom inte hört att nån kom in
sa mamma att dom pratat skit så dom märkte inget.
Mamma gick ner å lagade mat.
Och jag som hade stränga order att inte ringa ambulansen,
ville ändå smsa min moster å säga att dom va knivhuggna,
men ok.
då tappade jag min ifån från övervåningen å rakt ner i golvet,
och den föll i tusen bitar,
jaja tänkte jag.
på nått vis ringde jag iaf tillslut ambulansen,
när den kom sa dem,
nej men om dom kan gå själva är det ju ingen fara,
då får dem inte åka med.
Men för i heeeelvete skrek jag hysteriskt
det sa ni ju när mamma hade hjärnblödning oxå,
46 knivhugg ska inte det räcka bara för att dem kan gå?
och så fick dem åka med.
och även vi på nått vis.
Men när vi sen kom fram
klev jag av på fel ställe och dom åkte vidare utan mig.
på nått vis ringde jag M,
och han sa vart dem åkt.
jag gick åt det hållet å på andra sidan va det som en kåkstad.
Det är så sa M,
den delen av stan man aldrig vill gå till.
Har aldrig sett sa jag.
Så ringde nån och sa att dom hittat en av katterna knivhuggen oxå.
och jag började gråta och sa nej,
det är ju mammas liv,
å så vaknade jag.
i tårar.

När ja sen ringde mamma idag var hon ledsen...
kanske va det därför hon fanns i min dröm.
Pappa han va igentligen inte där,
han sa inget under hela tiden,
bara fanns där.
precis som jag hoppas att han gör nuförtiden..

rädd.

2011-07-05T22:13:00.001+02:00

En sån kväll,
laddar med en rosa brevid sängen.
Fast att paniksomna brukar inte direkt vara ett problem..

Gah

Detta är mitt sämsta!

- Posted from my iPhone

mening?

2011-07-04T21:04:00.002+02:00

Ja vet det var länge sen,

jag sitter lixom fast i den där karusellen..

ni vet den där som går runt runt och man kan inte komma av,

man blir yr och mår illa och håller krampaktigt i räcket.

men av kommer man fan inte..

Så mycket jag skulle ha gjort,

jag skulle mailat Alec och tackat för boken,

till Elin och tackat för the´t.

skrivit ner en massa tankar,

inte minst borde jag ha städat hemma,

fixat till layoten här.

tatt tag i ett par dussin saker.

Men vet ni,

när jag kommer hem,

kurar jag ihop mig som en boll i soffan.

allt som oftast somnar jag.

all energi är snipp snapp slut och inget blir gjort.

Det har hänt en del sen sist.

lagom till midsommar var lillebror hemma

för Manges begravning,

Vi passade på att ta ledigt torsdagen för att få lite tid med lillebror.

När jag körde han till tåget på fredagen åkte jag förbi kyrkogården.

jag förstår verkligen inte meningen,

det är stunder som den,

när jag stod där och tittade på alla blommor

som jag undrar om livet verkligen har en mening.

för om det finns en mening,

varför ?

Jo just det,

doktorn har även meddelat mamma,

att det nog inte blir bättre.

Jag är osäker på hur hon egentligen tog det.

Jag menar jag var där,

och jag såg och hörde.

Men jag vet inte.

Jag önskar att det fanns något jag kunde göra,

jag inbillar mig inte på nått sätt att hon har det lätt,

jag inser att hon behöver oss mer än nånsin,

och samtidigt att vi har rätt till våra egna liv,

våra val.

jag vet att hon funderar mycket på meningen,

hon skulle aldrig säga det till mig,

men jag vet..

nåväl,

det närmar sig semester,

det är bara 4 veckor kvar.

joråsåatt..

.borta.

2011-06-19T23:26:00.001+02:00

det var nått skumt med iphonen när jag skulle lägga mig fredags,
den startade om när jag satte i laddaren.

skumt tänkte jag, men kanske var batteriet trasigt.

På lördags morgonen smsade lillebror och plötsligt såg jag att Nina skickat en bild kvällen innan..

När jag svarat Nina ser jag det, det finns inga andra sms, bara ninas och lillebrors alla andra är borta och på en sekund vet min hjärna vad det innebär, att det är borta, nånstans tänker jag att det måste gå att fixa, och genom att inte ta reda på sanningen tar jag mig igenom dagen.

Men sanningen kommer ikapp, och det löser sig inte, det är borta, troligtvis för alltid.

Det känns som en kniv i mitt hjärta, jag stänger dörren till toaletten utan att tända, sätter mig på golvet, allt är där mörkret, smärtan, vaggandet, tårarna, dreglandet, det är inte vackert men det gör ont... M låter mig vara, allt känns förstört.

i själen känns det som att förlora honom igen, och jag vill inte, orkar inte, ett år av förtvivlan och saknad krampar genom min kropp, varför? Hur kan det bara försvinna? Hur kan jag lägga mig på kvällen och tro att allt är som det ska och vakna till att allt är borta..

Jag förstår inte och jag vill inte, efter en evighet måste jag ta mig samman upp från golvet, ut i ljuset.

Allt är borta säger jag, allt. M håller om och jag gråter igen paniken är total.

Du det är inge farligt säger M, men jag tycker han har fel, det känns som jag förlorat det som betyder allra mest, som om den som bestämmer tar honom ifrån mig, tar min pappa igen..

Min pappas sms är borta, och mitt hjärta är i tusen bitar,
man får tycka att det är larvigt, tyck vad fan du vill,
jag orkar inte bry mig om vad du tycker!

- Posted from my iPhone

.

2011-06-15T13:57:00.003+02:00

det känns som om jag håller på att bli galen,
det gör så jävla ont i själen..

Nationaldag.

2011-06-06T22:41:00.001+02:00

Jo då är det Sveriges dag, eller ja den är nästan slut nu - och på tal om slut tog big brother slut igår, och både jag och M är lite förvirrade, inte för att inte vår kille vann, det visste vi att han inte skulle, utan för att vad i helvete ska vi göra med all tid nu? Och vad tomt och ensamt det blir typ jämt...

Aja i övrigt är det s k i t, mår som om 12 apornas arme flyttat in och tagit över, såklart är det då varmt som satan ute, medans jag har alla gardiner nerdragna och stannar inne och tänker varför i helvete kan det inte regna???

Nä alltså det är ingen fara, det blir så ibland när det vart mycke, eller även om det inte vart nått.. Ska iaf släpa mig ut och till jobbet imårn så får vi se hurvida jag kan hålla ihop eller inte, värsta tänkbara i sådan värme är att behöva ta sig hem i panik, hmm måste se till att packa ner nån liten rosa i väskan...

Well sovdax..

Natt natt!!

- Posted from my iPhone

:(

2011-05-31T22:58:00.003+02:00

Jag har nästan ingen kontakt med gamla klasskompisar.

Men en av mina gamla klassisar har under många år vart en av min lillebrors närmaste vänner, och på så vis känts som en av oss. Jag vet att jag sa det till han för inte så länge sedan, vi kom fram till att ingen av oss direkt hade kontakt med någon från klassen och jag sa att ja pratat med en av tjejerna på FB och att jag sagt att jag inte hade kontakt med någon men att han var var som en i familjen och alltid fanns med, å jag tror han skrattade...

Idag när jag kom från lunchen hade mamma ringt tre ggr, jag tänkte att det var någon viktig bigbrother fråga så jag ringde upp.

Jag har dåliga nyheter sa hon och jag hörde att hon grät, vad mamma sa jag och tänkte på min moster som precis opererat bort en knöl i bröstet och mammas vän vars hund är sjuk,

Magnus dog i går säger hon, vad säger jag och förstår inte alls orden, plötsligt bara, knall och fall på väg till bilen säger hon, vad säger jag? Inte Magnus? Nä?

Det är som en saga, för ond för att vara sann, nånstans tror jag att allt är ett skämt som gått otroligt fel.

Jag ser på FB att en annan klassis fått barn, fö samma klassis som jag berättade att han var som en av oss för, och det blir otroligt tydligt att det handlar om liv och död - livet alltså.

Och jag är klart missnöjd med han som bestämmer!!

- Posted from my iPhone

- Posted from my iPhone

2011-05-31T22:58:00.001+02:00

Hgh

- Posted from my iPhone

För m i n skull!

2011-05-23T23:45:00.001+02:00

Så var man tebax i verkligheten,
På nått vis satt jag där i mårse, på tvärbanan och senare på bussen helt oförberedd utan mina livsviktigt magiska tabletter..
Så snart jag inser att dem inte är med börjar ångesten växa.. Men vad göra?

Jag kan såklart i panik vända ut och in på väskan och hoppas att där finns en, en ensam kanske ligger där gömd och glömd under all skräp,

men det känns inte som någon lösning, känns som att känslan av att en enda kanske eventuellt finns där är bättre än vetskapen om att vara utan är bättre..

Så jag blundar istället biter ihop hårt, trycker in två naglar i tummen.

Och till slut tar dagen slut, jag kommer hem och imårn är jag bättre förberedd, eller så händer det nått på vägen och jag är lika oberedd som idag,

För världen är det same same, kanske är jag lite mer osocial om jag glömmer, ler lite mer panikartat, drar mig undan liite mer, men om jag prata pratar jag fortare och skrattar mer,

det krävs år av träning och ingen kommer att märka nått, tvärtom!

Om sanningen ska fram.

- Posted from my iPhone

Söndag - snart Måndag

2011-05-22T23:42:00.001+02:00

Idag är det ett år och en vecka sedan, lika mycket som jag visste exakt vad jag gjorde varenda dag förra året veckorna som ledde fram till den 15 maj 2010, lika lite vet jag vad jag gjorde för ett år sedan idag, eller igår eller imorgon.

På sätt och vis hade jag kanske rätt när jag trodde att världen skulle stanna utan min pappa, på sätt och vis gjorde den kanske det!

Nåväl, det har gått ett år och em vecka och på sätt och vis överlevde jag.

Jag har stannat hemma en vecka från jobbet, jag har sovit otroligt många timmar/dygn, har dragit för och ner mina svarta gardiner, stängt solen ute och vägrat gå ut, soffa + täcke = koja.

Hade det varit upp till mig hade jag stannat där, i mitt ide.

Men nu hade vi för länge sen bestämt att denna helg skulle vi på utflykt, och bara ta hand om oss, ge oss tid att ta hand om oss själva och varann.

Så, vi har ätit gott, bubblat och myst.
Vi har sett elefanter, delfiner och björnar som låg högt upp i träden och myste.

Det var inte tryggt som i kojan, men det var rätt, ibland måste vi bort från det som påminner oss om sorgen och bort från vardagen.

Och på tal om vardag, imårn är det måndag och in i getingboet igen - jag önskar det fanns ett sätt att stanna i min koja f o r e v e r, men så funkar inte världen och det är inte heller lösningen..

Men ändå - en främling!

- Posted from my iPhone

Är det en cirkus utan elefant?

2011-05-20T22:25:00.001+02:00

Its alive,

Jorå jag finns,

Jag vaknar varje morgon, vissa dagar efter att ha sovit mer än 12 timmar, och ändå sover jag lite extra på dagen, jaja det är ju så det brukar funka de dåliga dagarna.

Nåväl, i helgen ska vi på utflykt - med elefanter utan cirkus, jag hoppas det blir trevligt.

Utanför huset idag är det cirkus, men inga elefanter - är det cirkus då?

- Posted from my iPhone

Lördag den 14/5 2011

2011-05-14T16:09:00.004+02:00

Fredag 14/5 2010

Vaknar, äter frukost,
det är besökstid efter kl 14 och jag har sagt till K att jag tänker följa med.
mamma kör ut mig till pappa och jag är där vid 12.30.
små pratar med lillebror och J när det ringer till K
Kl är typ 12,40.
Dom säger att pappa välldigt kall och inte syresätter sig som man ska,
och ber oss komma på en ggn.

Vi rusar in på avd och in i pappas rum strax efter 13.
Han är tydligen bättre,
hjärtat slår lite för fort och han behöver syrgas,
Men det är ingen fara, och han tittar på oss som om vi vore tokiga.
Vi får ett samtal med doktorn,
först K,
sen lillebror och jag,
Han förklarar att det ser bättre ut än när dom ringde oss.
Men att det såklart inte är bra.
vi ställer våra frågor,
han ger bra svar.
Vi säger båda att vi inte vill att dom gör nått för att förlänga,
men att vi vill att han får komma hem.
Ok säger läkaren, idag är det inte aktuellt men syresätter han sig som han ska så får han komma hem imårn.

Vi sitter där hela dagen, eftersom pappa inte längre får ta ipren värker hans diskbrock och han får morfin,
vilket gör honom yr.
När hans syster kommer förbi himlar han med ögonen och tycker att vi är värdelösa som släpat dit henne,
- va många ni är säger han.
- Vill du att vi ska gå undrar K.
- Näää säger han men ni får sköta er själva..
- Jasså säger jag, du tänker inte koka kaffe åt oss?
- Nää säger Pappa.

Han åker iväg för att röntga lungorna för att se om det är
nån propp som gör att han har svårt med andningen,
och jag har smugglat ner elefanten vid hans fotända så han inte är ensam..
Han kommer tebax och en doktor kommer in och ger han en tablett för att lugna hjärtat.
Andningen blir lite bättre.
Vi ser på så ska det låta och konstaterar att vi inte vet vilka som tävlar.
När jag kommer in efter att ha pratat med maken och säger att han hälsar tittar han på mig och säger.
- Men vart är vi egentligen..
- på sjukhuset svarar jag, minns du inte.
- Nää säger han.
- Du behövde hjälp med andningen säger jag,
men det är snart bättre och imårn åker vi hem säger jag.
- Jaa det tycker jag svarar han.
Vi har en bra dag.
Vi tillbringar den nära pappa.
vi håller hans hand,
vi torkar hans huvud,
vi klappar och finns.
VI skrattar och gråter.
Morfinet förvirrar honom, men inte på ett dåligt sätt.
- Jag förstår nog inte riktigt säger han. men han är inte rädd.

Vi får gå ut när han behöver gå på toa,
men strax kommer dom och hämtar oss och säger att han orkar inte.
Så vi är där runt han igen.
men han envisas med att han visst måste gå.
Och dom får hjälpa honom med ett bäcken medans vi väntar i fika rummet.

När vi kommer tebax är det annorlunda,
han lixom kippar när han andas.
K rusar ut och jag lägger min ena hand på hans huvud och den andra på bröstet och säger lugna pappa.
andas lungt.

Syster kommer in och ber lillebror och P att inte åka,
säger att dom nog kommer att ångra sig om dom åker.

Vi sitter där, lillebror och jag på varsin sida.
K och P längre ner.
Vi håller pappas händer och klappar hans huvud.

med ena handen på min pappas hjässa,
den andra över hans hjärta,
lutade jag mitt huvud mot hans och sa,
det räcker nu pappa,
jag älskar dig,
och nu räcker det.
du behöver inte mer nu.
du behöver inte mer,
vi klarar oss.
Det räcker nu pappa.

och efter kanske tjugo minuter när pappa tar sitt allra sista andetag har hunnit bli lördag den 15 maj 2010.

the End.

2011-05-13T22:53:00.002+02:00

den 13 maj förra året var en torsdag,
en röd torsdag så det var ledigt,
vi gjorde en utflykt
tog saltsjöbanan så långt man kunde komma,
promenerade vid vattnet,
När lillebror ringde fikade vi,
i panik rusade vi mot tåget,
hem och slängde saker i väskan,
taxi till tåget
och i väg...

den 13 maj förra året var början på slutet.

Upp som en sol.

2011-05-11T08:41:00.002+02:00

plötsligt är det varmt,
hela tiden..
sådär som om det vore sommar nästan.

hela världen blri galen,
och jag inser att jag inte gillar det..
soljävlen,
eller vaddå inte gillar jag vill att det ska va varmt
jämt och hela tiden,
å slippa den hets som blri så snart solen skiner.
jag vill kunna ta den för given och stanna inne
även fast det är + 25.

jag vill vara van och inte känna mig överhettad när det händer,
jag vill skratta å grååååta och dansa.
ok, det sista kanske kom mer från en låt än hjärtat.

så har jag en ny dröm.
eller flera,
alltså husdrömmen kvarstår,
lägenhetsdrömmen var ingen dröm,
eller iaf inte den lägenheten..

Men,
när det kommer till det där.
så kan man säga att jag är lite upp som en sol,
ner som en pannkaka.

jag kan bli som besatt av mina drömmar,
egentligen oavsett vad det gäller,
en häst? ett hos, en sko?
spelar ingen roll.
när jag vill så VILL jag verkligen.
å nää det finns ingen manodeppresiv diagnos.

men helt säkerligen är det ett sätt att fly från verkligheten.
I drömmen är allt möjligt.
och när jag inser att den är död,
faller pannkakan platt.

men ja,
jag tycker ändå om det.
att ha möjligheten att få drömma,
och en del drömmar blir faktiskt verkliga,
då gäller det att ha förmågan att uppskatta dem,
även i verkligheten.

sen då?

2011-05-09T18:09:00.003+02:00

vad händer när man inte vill eller orkar mer.

när man inser att inga drömmar kommer gå i uppfyllelse,

när snön ligger vit på taken,

men tomten inte är vaken?

vad händer då?

*********************************************************

var ute och handlade lite lunch idag och sprang på en larv,

den va göllig,

inte sådär grön och göllig,

utan brun,

den gick lydigt på trottoaren,

- Men du sa jag,

tycker du verkligen att det där är smart?

och det tyckte den nog för den total iggade mig och larvade vidare..

Ja men dåså tänkte jag,

det är ändå inte sån trafik där

så jag tror den klarar sig.

Brukar annars se det

lite som min uppgift att se till

att dem är säkra,

de där larverna som envisas med att

ta trottoarer och cykelvägar.

*************************************

idag har jag fö vart extremt duktig.

Jag har slutfört eller påbörjat ett hemligt uppdrag,

beroende på hur man ser det,

förhoppnings vis bara påbörjat.

Jag har skrivit klart pappas annons,

och ringt och lagt in den.

Och jag har hittat skor till Ninas bröllis.

Dessutom har jag fixat så jag

kan blogga från min nya mail.

den nya fina som maken ordnade till mig.

******************************************

Maken ja,

han är på stan med sin lillebror,

som är på besök över natten.

det är skoj,

jag håller en tumme för att han och hans kära

hamnar närmare oss nästa hm, termin måste det bli.

iaf ska ja ordna med middag tills de kommer hem.

Men det tar nog en stund än,

så jag säger HELLO SOFFAN!!

a dream.

2011-05-04T09:40:00.002+02:00

En dröm,
eller två..
Blev tillfrågad om ett byte av lägenhet,
en trea mitt i gamla stan.
Med hiss rätt in,
dyrare än jag önskar.

sen råkade jag hitta ett hus,
långtbort i stan.
underbart vackert.
inga grannar
och alldeles alldeles underbart.

Så nu sitter jag här med två drömmar.
med en mitt i stan,
och en lååångt bort i stan.

what to do?

minnen..

2011-05-01T08:03:00.002+02:00

lördag,

vi tog en promenad in till stan,

helt och hållet för att känna

och klämma

på macbook´s.

På vägen in pratade vi

eller kanske jag

om pappa,

den här veckan har varit otroligt jobbig,

fylld med minnen,

minnen från förra året

vilket gör det till minnen av en dålig tid.

Men igår pratade vi bra saker.

Man träffar sällan i sitt liv,

en del av er kommer säkert aldrig

att träffa en kille som min pappa.

jag kallade han för världens bästa Pappa,

för att han var det.

Sen var han inte alltid lätt att älska,

jag hatade hans sjukdom,

som han bestämt skulle hävda inte fanns

någon annanstans än i mitt huvud.

fast Pappa, det gjorde den!

men bortse från sjukdom och se människan,

han var den mest generösa människa man kan möta.

Hans hem var alltid öppet,

det han hade delade han

och han gjorde det utan förväntningar.

Jag sa ofta när du blir gammal ska jag ta hand om dig,

och när han för ett år sedan blev sämre,

sa jag att han var orättvis,

att han måste ge mig möjligheten att ge tebax,

att han smet från vad jag var skyldig honom!

Lite senare på kvällen igår

fick vi för oss att kolla på brasan,

precis när vi gick ut kom tanken,

du sa jag till M.

För ett år sedan åt Pappa en korv.

dom grillade och pappa åt en korv.

väl vid brasan ringer telefonen och det är lillebror.

Min fina lillebror.

och jag hör att han är ledsen.

jag frågar vad det är,

är det annat eller pappa undrar jag.

- det är väl pappa säger han.

Jag kom på att han åt en korv förra året,

dom grillade och han åt en korv.

och mina tårar kommer.

- jag sa just det till M säger jag,

att han åt en korv.

365

2011-04-28T22:18:00.001+02:00

- Posted from my iPhone

F★TTA

2011-04-28T18:39:00.006+02:00

Den 28 april förra året

var vädret lika vackert som idag,

det var kallare,

men det kan bero på att vi var i Ö-vik.

Vi packade Ms mammas saker.

På eftermiddagen skulle jag ringa pappa,

han hade vart hos doktorn och fått svar på röntgen

efter sin andra cellgifts behandling,

känslan var egentligen inte oro på det viset.

jag var med när han fick svaret på den första

cirkus 8 veckor tidigare och allt var långt över förväntan.

Cellgifterna hade gjort sitt jobb och mer,

M pratade med sin lillebror

så jag gick ut och ringde,

och allt rasade.

tvärtom förra ggn hade cellgifterna inte gjort nått,

och typ tagit tebax allt dom gjort innan och lite till.

All behandling skulle avbrytas

och det fanns inget mer att göra,

det kunde i bästa fall handla om månader,

absolut inte år...

i lillebrors Facebook den dagen.

som ett brev..

2011-04-27T19:51:00.001+02:00

på posten kom idag två paket,

jippiiie,

ett par skor och två overaller.

dock fick jag inte hämta overallerna,

för dom som äntligen efter typ ett tusen år skickat dem,

hade inte lyckats skriva mitt efternamn på paketet..

och då sa posten nej.

idiotiskt.

men skorna va fina..

Inte nått.

2011-04-26T21:05:00.002+02:00

i söndags tog vi årets första riktiga promenad

på skogskyrkogården.

Jag hade vart en sväng i Farsta

och frågade M om vi inte borde ses där..

Sagt och gjort.

vi promenerade och M fotade..

Satt en stund i minneslunden

och mest bara var.

samtidigt som det gör så gränslöst ont,

är det en gränslös ro att vara där,

att andas där,

att tänka där.

*************

******************************

igår hade jag en riktigt kass dag,

inte till att börja med kanske,

jag var och köpte ett växthus..

sen tog vi en promenad på söder.

väl hemma igen fick jag för mig att städa lite,

och mitt i dammsugandet var det som

om droppen rann över,

och jag grät, och grät och grät.

la mig som en liten boll i sängen med elefanten

och låg där i gråt kramper tills M kom och hämtade mig,

och bara höll om.

vad är det undrade han,

inget hulkade jag.

- men säg,

- inget, det gör bara såå ont hulkade jag.

och så är det,

det är våren,

det är dagen.

det är allt och inget.

till slut kunde jag andas igen,

även om all ork var borta..

Senare när vi skulle se BB sa M

- ska vi se i sängen.

så vi la oss,

jag la mig nära och M klappade.

- ett år säger jag, det har vart en jobbig dag.

- inte värre än alla svarar M.

- Tycker du inte ?

- Nää sa M.

- Det tycker jag sa jag,

för jag minns exakt vad jag gjorde för ett år sedan,

för ett år sedan på morgonen,

på dagen,

hur jag i panik tog en taxi för att hyra bil på kvällen,

hur vi kastade ner blöta kläder i påsar

och hur vi var på väg.

hur samtalet kom innan vi kommit förbi akalla.

Hur vi vände hem,

stannade vid en mack och bara grät,

hur jag körde i väg utan lysen.

Vi åt MCD.

det var första ggn vi kopplade bärbara till tvn i sovrummet

och M såg lost medans jag somnade..

Hur jag vaknade,

packade allt igen,

ringde jobbet,

hur jag berättade för lillebror på msn

och hur tårarna sprutade när jag gjorde det.

hur vi stannade och fikade,

och hur jag stolt ringde pappa och sa,

vi fikar,

men vi har en tall, en gran och en sjö.

hur pappa undrade vart vi skulle,

hur jag förklarade och sa.

Lova att bli bättre,

lova att inte lämna mig på många år,

hur han svarade eller det e väl lika bra jag dör nu

så kan ni skyffla ner oss i samma hål?

hur vi skrattade och ja sa men lova..

det finns ett minne för varje stund,

så jag tycker att det gör ondare,

jag tycker att det är svårt att andas

och det känns som knivar i mitt hjärta,

tiden läker inte nått kan ja meddela.

inte ett enda skit!

one year-

2011-04-25T18:39:00.003+02:00

årsdag

det var inte alls såhär varmt

förra året,

det va vårjacka på och vantar av..

men det var inte alls såhär varmt.

det var sista dagen på en vecka

som vart "jobbig"

jag hade insett saker jag inte ville förstå

och ändå hade jag ingen aning om hur det skulle bli.

hur snabbt allt skulle komma att krossas.

det är på flera sätt ett förlorat år,

på sätt å vis stampar vi på samma ställe nu som då,

och å andra sidan föll vi så långt och så hårt

att det är flera mil tills vi egentligen är tebax på samma ställe

om vi någonsin kommer dit.

saknaden gör ont.

aparagatajävlaskitblä

idioter.

2011-04-24T09:31:00.003+02:00

Vilka idioter vi är ibland,

M och jag menar jag..

Vi har i typ tusen år pratat om att ordna en trådlös router,

för att slippa sladden som ligger över golvet,

förra semestern när jag absolut inte för det får man INTE satte in dimmer i köket,

och absolut INTE gjorde en liten kortis som typ dödade routern,

valde vi tom ut vilken vi skulle ha,

men sen testade vi med att bara köpa ny sladd

vilket funkade å vi sparade 1200:-,

i julas släpade jag hem lillebrors trådlösa

men vi har inte satt i den

för M har inte trådlöstkort,

och man kan inte seriekoppla routrar,

det jag läst.

Nåväl

det kom en ny super router,

som vi i några månader haft på önskelistan,

men när vi hade pengar fanns den inte osv..

Nåväl igår tåg vi en sväng på stan,

i solen.

M med kameran i högsta hugg,

han har fått ett nytt obejktiv och nu ska det tas bilder,

långtifrån men näääära,

vi satt i en minneslund en stund,

gick förbi slottet

och såg nästan ett vakt byte..

nåväl

av en ren händelse gick vi in på webbhallen

och kom ut med en router.

snyyyygg som få.

att M inte har nått trådlöst nätverkskort

hade vi eh glömt?!

att jag inte heller hade ett

hade vi INGEN som helst ANING om.

så nu har vi en apssnygg router,

som man fö kan seriekoppla?!

inte för man behöver

men för att det va lättast så

när vi igår skulle testa och det trådlösa inte funka..

vi är fattiga,

och vi kan surfa trådlöst på våra iphone´s.

vilket vi ju typ ändå kunde,

även om det går grymt mycket snabbare nu

ja å på mammas dator,

men M´s bärbara dator vill icke.

nåväl,

den är ju snygg..

Just nu på önskelistan står en MacBook Air,

tror jag får hålla mig inne idag..

What goes around?

2011-04-22T10:50:00.002+02:00

ang tidigare inlägg..

kanske är det så att man behandlar andra

så som man själv vill bli behandlad..

Fast ofta, och inte minst i detta fall

har jag svårt att tro det,

kanske inser man inte hur man behandlar andra,

kanske bryr man sig inte..

jag vet inte.

och förmodligen är det oviktigt.

häromdagen gjorde det mig ledsen,

för att någon jag tycker om blev ledsen..

nu har vi pratat om det..

och vad som händer sen återstår att se.

Men helt ärligt,

så behandlar många människor sin omvärld på ett sätt dom själva inte alls vill bli behandlade,

och en del får det säkert tebax som en spark i stjärten,

men många går vidare visslande.

en del människor..

2011-04-20T17:01:00.003+02:00

sådär ja,

snart är det lite lediga dagar.

tack å lov.

som vanligt är där ett mindre krig på jobbet,

och jag vill så gärna skriva om det.

Men jag vet inte om det är det smartaste..

men alltså folk säger jag bara,

varför är det såå svårt att lyssna på och respektera varandra?

ibland undrar jag om en del människor är helt omedvetna om hur andra ser på dem.

och så tänker jag på hur sällan jag själv bryr mig,

så egentligen kanske folk ogillar även mig,

joo jag vet ju att en del gör det,

och i sak förstår jag varför.

Men går alla omkring och tror att dom är bra människor,

eller vet dom hur illa dom beter sig?

Gastroskopi.

2011-04-18T21:29:00.003+02:00

idag har jag vart med Maken på gastroskopi,

hm, nej då älskling det är inte så farligt sa jag innan,

jo jag har gjort två så jag vet.

men satan i gatan när jag stod där,

bakom hans rygg och höll så hårt om han som jag kunde,

och sa andas in, andas ut luuugn,

då tänkte jag att det är nog ändå så jävla farligt..

Nåväl, det gick ju bra :D

Just dä, en av mina killar ska gå i pension,

så jag håller på med en bild,

först och främst skulle jag göra en till insamlingen,

men ja vet inte det kanske blir början på nått fint han kan få.

som minne..

och ja, pension, en del av mina barn är typ vuxna....

Snipp Snapp snor.

2011-04-18T08:46:00.004+02:00

Satan i gatan va argh jag var i fredags,

sådär så jag förväntade mig att klockor skulle stanna,

alltså av ingen anledning alls,

det bara bubblade,

ni vet när man är sådär arg så får folk för sig att dom borde lösa ens problem.

Men jag har en kille som helt enkelt brukar ställa upp

och va arg med mig.

Så jag ringde han i fredags,

- Hej det är Gretz, äru arg?

- Jag argh? det är väl klart att jag är argh, den här jävla växellådan blablabla.

- bra, tänkte bara önska dig en skitjävladåligapdag och helg för i helvete!

- det ska ja ha å detsamma du!!

och så blir ju allt lite lättare,

ibland är det bättre att vara arga tillsammans än vara arg alone.

annars har det inte hänt just nu,

våren har kommit,

i lördags tog jag en busstur till en affär jag ville kolla i

och köpte ingenting alls,

men eftersom jag tog fel buss fick jag se en del av världen

jag inte sett innan,

dock visade det sig där långt hemmifrån

att apjävlen i magen inte alls tyckte att jag skulle vara på äventyr

så jag tog bussen hem och la mig.

igår vis av lördagens äventyr

höll jag mig på hemmaplan,

städade balkongen och planterade om kryddorna,

och sen ut med dem.

och Palme.

Palme bor under sommaren ute,

och det är där han trivs bäst

tror jag för han ägnar vintern åt att sakta ta livet av sig,

Sen tog jag och M en lååång promenad

och så hem igen.

jag la upp byxor och vi lagade hemma pizza

och snipp snapp så var helgen slut och

Måndagen är här.

slut?

2011-04-13T10:23:00.004+02:00

Jaha,
först nu såg jag att mina enterslag igår var borta,
det är ju kul,
varför är det så snålt med enter i världen?
håller dem på att ta slut eller ?

Daggisar

2011-04-13T10:23:00.003+02:00

så då är min bebis hemma igen, med samma fel som den hade innan, alltså innan jag öppnade den. Men utan de problem jag ställde till. gaaaah. men som sagt, sådär i efterhand kanske det inte var så stora fel. det viktigaste är att den håller tills i höst. då kommer femman. annars då? vädret är grått och trist. träffade årets förstat livsfarliga daggis idag, den låg där på gatan och slingrade sig, sådär livsfarligt som bara daggisar kan.. usch.

i d i o t.

2011-04-12T10:13:00.003+02:00

jooorå,
alltså min bebis gick sönder.
min iphone bebis.
eller ja,
så här i efterhand vågar jag påstå
att den trots allt funkade bra.
det va nått med hörlursuttaget.
och jag tänkte äsch,
kan jag väl laga själv,
det måste ju lätt bli billigare...
såå jag köpte ett kit.
skruvade isär.
och jag kan säga att det finns rätt mycket skruvar i en iphone.
och dom är alla välldigt små.
en del till och med mindre än välldigt små.
många och små kan leda till katastrof.
iaf,
där sitter jag med en iphone i två delar och
typ tusen skruvar som är välldigt små och ännu mindre överallt
och två saker som bara lossnade och trillade ur..
och så tänker ja,
eh?
så jag sätter tebax alla skruvar och
hittar nånstans att sätta det som bara föll ur
och hoppas att det är rätt.
och jag kan meddela att nej,
det funkar sämre än innan.
så billigt är inte alltid bättre.

vårjäveln.

2011-04-10T18:46:00.004+02:00

då är vårhelvetet här..

joo jag vet att man SKA tycka att det är underbart

och häärligt och det är ljuuust och allt det där.

Och ja, jo det tycker jag.

det luktar vår och jag ler,

det är varmare och jag tycker om.

ljuset långt in på kvällen gör mig iofs detsamma.

men visst, våren är najs.

Men jävlar i havet vad ont den gör,

det känns som om hela insidan gått i tusen bitar

och varje andetag gör ont..

Idag har jag plockat lite med saker,

och plockar man med saker finns pappa saker ö v e r a l l t,

precis som om han vart en del av mig liv alltid . . . .

i en låda hittade jag mina tarot kort,

och bestämde mig för att ta ett kort,

varför inte,

ett råd på vägen...

sex i brickor.

det gick ju bra!!

2011-04-10T12:58:00.001+02:00

Neeej meen hallå där.

funkar det nu ?

and now?

2011-04-06T08:58:00.001+02:00

Nu ska vi se, jag börjar bli jävligt less på att skriva lååånga inlägg, som inte funkar.. sen skriver jag ett kort, å ibland funkare ibland inte, men alla de låååånga. med alla dessa viktiga saker jag hade att säga. *suck*

?

2011-04-05T10:43:00.005+02:00

Ny dag,
Nytt försök.

Är det möjligt att älska nån mer än sej själv?

2011-04-03T22:37:00.005+02:00

aha, det verkar som om enter problemet är löst! Var nog helt och hållet mitt fel, inte så att jag inte hittar enter knappen, jag vet vart den sitter, jag loovar!! men tydligen får man inte välja teckensnitt hursomhelst. Så idag är jag och M hos mamsegull, kom igår vid fyra tiden, åt tacos och somnade i soffan. idag har vi vart å maaarieberg dududurudut. eller ja, inte på själva m-berg men i området. vi har fixat en Mp3 spelare åt mamsegull, och det var väl summan av kardemumman. eller ja iaf russinet i kakan. Sen så har vi lagat middag, ätit, sett på BB och nu är det snart dax att soova iaf för små trötta fröknar, M är säkert uppe länge än. men det sägs att han kommer att få sovmorgon, medans jag och mamma ska va hos ögondoktorn kl 09. sen ska vi slappa på stan till 13, när det är dax för f-kassan. jooo just det, vi var såklart och tände ett ljus för pappsegull oxå, och det visar sig att pappastenen som gömts i snö, nu dykt upp i tö. tvättade den lite och den är kanske inte som ny, men iaf fiin. och på tal om det är saknaden hopplös. aha, det visar sig att jag hade fel, om entergrejjan. aja.

ok.

2011-04-02T11:19:00.001+02:00

så uppenbarligen funkar enter när man mobilbloggar,

men hur blir det nu då ?

T e s t

2011-04-01T07:38:00.001+02:00

Jag, eller inte jag, det kan jag lova,
Jag gjorde ändrade inlägget med nya enterslag 4 ggr både igår och i tisdags,
Så JAG vet vart enter knappen sitter....

Nu ska vi se om iphonen vet...

Enter

Enter

Retur

Retur

Joooråsåatt - mega jätte intressant inlägg!!

- Posted from my iPhone

på tal om inget.

2011-03-31T22:22:00.006+02:00

jo, alltså jag började på ett inlägg i förmiddags, som aldrig blev klart. och till slut slutade med ett - vad fan är det som händer.. Så plötsligt blev början på nått både helheten, och slutet. Men livet blir som sagt inte alltid som man tänkt och på tal om det åker vi till mamsegull i helgen, hon ska på möte med läkare och fkassa på måndag. och när det ändå sker på en måndag såg jag en möjlighet att vara där. dessutom har jag ju suttit med i x antal sådana möten så, jag tror att jag kan va till eh - hjälp. samtidigt har jag inte alls orken, det var som sagt övertid häromdan, och jag kraschade som en klubbad säl igår.. s a t a n i g a t a n vad jag somnade i soffan, för krossad för att ta mig upp. klockan var knappt 17.00 och jag var död! på tal om inget, idag har Maken vart på nått möte ang ev ombildning av vår lägenhet. och det verkar rörigt. mycket rörigt. och vi får väl se vad som händer, men tydligen har folk känt sig hotade osv. Så jag kanske kan va till hjälp även där, och hjälpa dem anmäla. haha. och vad fan är det som händer med enter slagen??? just det, idag har jag beställt tassimo chai latte - guuuud vad jag längtar!!

.

2011-03-31T10:27:00.001+02:00

vad fan är det som händer?

en annan dag.

2011-03-29T15:43:00.003+02:00

tisdag och här sitter jag på övertid, det ska bli möte, för en ggns skull inte ett med bara mig utan för alla.. Nåväl, dessutom faller snön utanför fönstret, asså skitsamma, det är våren. solen skiner ena dagen, snön faller som spön i marken nästa. och så skiner den igen. jag vill icke vara här. ekorrhjulet snurrar och jag känner mig yr. jag tror att fröken är fakir sa ett av mina barn idag, varför plågar du dig, med snö som faller, dålig lön en chef som gnäller, höga hyror och hutlösa priser på hus. och så skickade han en bild på underbart vackra Varberg. visserligen en stad för sommaren. men vem vet? nåväl, man undrar om maken klarar sig själv ända tills jag kommer hem. men det ska väl gå. han e la vuxen.. nåväl. imorgon blir säkert en bättre dag.

årsdagar.

2011-03-27T19:29:00.003+02:00

vi närmar oss årsdagar,

och inte dom bra årsdagarna.

Utan dom som var de värsta i våra liv..

Jag kände det när vi var ute och gick idag,

hur det var den dagen,

för lite mer än 11 månaders sedan..

det var vår i luften,

vår jackan var på,

vantarna hemma..

Vi stannade till på ett cafe i vårt kvarter,

ett vi aldrig besökt innan

och aldrig efter..

Vi handlade för tacos

och gick hem..

M badade,

jag hackade till middagen

när plötsligt telefonen ringde..

- vem var det undrade jag,

- Bror svarade M, mamma är dålig.

och så paniken..

vad ska vi göra?

hur?

vi rusade i cirklar,

jag ringde sjukhuset och M fortsatte runt runt.

inom en timma hade vi duschat,

packat blöta kläder

hyrt och hämtat en bil.

tacosen låg i soporna

och vi gav oss i väg..

innan vi ens var utanför stan kom samtalet

och vi vände hem.

stannade på en mack och lät tårarna komma.

och sen hem,

upp med blöta kläder,

tända ljus.

ordna med hämt mat.

försöka förstå det omöjliga,

inse att vi skulle vakna till en ny verklighet,

packa allt igen och iväg.

vi närmar oss årsdagar,

hur kan ett år ha gått när det känns som det var igår?

i have a dream.

2011-03-23T10:30:00.003+01:00

off topic.-------------
Alltså det är kanske lite pinsamt att erkänna,
men jag har ju alltid vart ett BigBrother freak..
så oxå i år,
och VAD FAN ÄR DET SOM HÄNDER?!
denna veckans tema.
dom kallar det tusen och en natt,
men det riktiga namnet är nog ett dygn på B O R D E L L,
dom typ chäcklade [chockade/äcklade] tom lilla mig.
------------------------------------------

---------------------- the dream ------------------------------------------------------
den är inte lika stor och komplicerad som Martin Luther Kings.
Men den är min,
och min dröm har länge vart att kunna äga en liten blomsterbutik,
jag vill kunna ha anställda...
så jag måste tjäna mycket eller vara rik..
Och så igår såg jag en artikel,
om en liten butik,
typ precis där jag bor som är till salu.
Och allt jag önskar är att jag vågade,
bara släppa allt och chansa.

-------------------------------------------------------------------------------------------

I mitt Öra just nu.

2011-03-22T09:14:00.002+01:00

........................................................................................
Jag lyssnar just nu på hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann..
varför tänker ni kanske,
eller så tänker ni inte det och jag kommer att berätta iaf.

ALLA precis ALLA som läser en bok på tunnelbanan läser den,
det har vart så under en period nu,
och jag tänkte..
va fan handlar det om,
den måste ju va förjävla grym.
Så nu lyssnar jag på den..

Den är kanske inte riktigt min grej,
jag skulel dock gärna vilja kliva ut genom fönstret och försvinna,
och skulle jag på på köpet få en egen elefant,
eller bara få hänga med nån som hade en skulle det vara toppen..
Och visst den är najs så lite smårolig,
påminner mig dock om Forrest,
Run Forrest run,
i sitt sätt att delta i alla stora händelser,
träffa alla stora ledare.
Jag måste hålla med den som sa att Pär Oskarsson hade vart en underbar undraåring i filmen,
för det hade han förmodligen..
men nja.
inte min favorit bok so far.
den är ju inte slut än,
och se bara på Dirty Dancing,
den är ju en helt vanlig film tills den slutar.
Så allt kan hända..
.....................

b a c k ? !

2011-03-21T18:54:00.002+01:00

...................................................

i am back - the Gretz behind the mask...

det har vart en galen tid,

där fanns en droppe,

bägaren rann över..

Jag sa STOPP,

det räcker nu.

gick ett steg längre och gjorde en anmälan..

och cirkusen gick igång.

Träffade en sjuksyster,

som skickade mig till en läkare.

och jag blev sjukskriven.

tillbringade två veckor hemma.

Och nu, nu är jag tebax..

stämningen är väl inte underbar.

och jag, jag orkar inte försöka..

ibland blir det så.

jag tycker att jag gjorde det man borde,

delade det man bör,

och fick skit in return..

---------------------------------------

du är väl kass Gretz.

2011-02-24T10:11:00.003+01:00

vi har ju väntat tillökning ett tag,

jag och M.

Och igår ringde dem och sa att det var dax..

idag kommer vår nya soffa hem!!

jippie.

idag är mina killar på kurs,

Heta arbeten heter kursen..

- går det så dåligt för oss att att ni måste lära er strippa frågade jag,

- du är väl kass Gretz sa han,

- nääru sa jag, jag är alldeles alldeles underbar!!

.underneath the bus.

2011-02-23T10:01:00.003+01:00

det var ett tag sedan,

det är lite väl rörigt för att hitta den ro som behövs

för att skriva ner det jag vill ha sagt.

det är mycket på ggn,
och det är som ett apzoo i magen.

Har ni tänkt på en sak,
om man känner sig orättvist behandlad,
kommer ofta viljan att den "onde" ska känna samma smärta.
men illvilja lönar sig sällan,
allt blir som en ond cirkel,
där man får tebax allt rakt i ansiktet.
fast visst är det oxå alltid så att detta bara drabbar en själv,
de "onda" går igenom livet utan några som helst problem..
eller?

Sen är det väl alltid så att det finns tre verisioner av det hela,
din,
min,
och sanningen..

Nåväl, som sagt det är mycket nu.

Men på plussidan dök det upp ett blombud till mig på jobbet i fredags,
från mina killar. :D

du ser eländig ut.

2011-02-16T08:53:00.002+01:00

Hade en riktigt kass vecka förra veckan,
av olika anledningar.
men skam den som ger sig.

Ny vecka, redan onsdag.
och igår var jag å klippte mig.
whiiie,
alltid när ja klipper mig önskar jag att jag kunde göra det oftare..
det är som en underbar lyx.
Önskar jag kunde få lite annan lyx oxå.
Men problemet ligger i tiden,
och möjligheten för mig att känna mig låst.
på nått vis,
och i dagsläget är det inte aktuellt.

Nåväl,
vi hade tänkt måla om i helgen,
jag har en ide om en vit vägg,
och en elefant,
dock blir jag osäker på om jag bör sätta elefanten på väggen.
isf kommer jag ju få lämna den den dagen jag flyttar.
hmm.
vi får se,
nåväl, snöstorm i fredags gjorde att jag kom hem utan färg,
Nu ska vi få storstädning hemma nästa tisdag, så då målar vi efter..
med nytorkade väggar och lister, det måste ju va det bästa.

Sen kommer ju soffan snaaaart,
på ren impuls köpte vi en ny soffa efter nyår.
har ingen aning om den kommer att passa in,
förmodligen kommer den att kännas stor.
Men ändå.
man tillbringar en del tid i den,
och det viktigaste är att den är braaaa,
och snygg.

annars, jag kämpar för att hålla ihop,
det är inte alltid lätt.
det är inte alltid jätte svårt.
dagar kommer och går
och på nått sätt tar man sig igenom dem.
för det mesta handlar det nog om att stänga av,
att bita ihop hårt, le utåt och låta bli att känna.

Det är när det händer nått det blir problem,
kan vara en liten sak,
häromdan när jag var på väg hem från jobbet,
sitter på bussen, pratar med M.
plötsligt står en farbror mitt i vägen och stannar bussen,
kliver på och skriker och gapar åt chauffören.
alltså detta rör ju inte mig.
egentligen,
det är störande för alla visst.
Meen det är inte mig han är arg på.
men hela min kropp reagerar som om
det vore mig han skrek åt,
jag kryper ihop,
måste lägga på luren,
blundar och biter ihop hårt,
å vill bara gråta,

sen sitter den där känslan resten av kvällen.
å det va ju inte ens mig han va arg på..

jaja..

som sagt,
jobbar på det..

smycke.

2011-02-13T19:27:00.004+01:00

det där med smycken då..

Jag gjorde detta till Leila på jobbet,

hjärtasmärta.

2011-02-07T21:08:00.002+01:00

Måndag schmåndag,
på nått underligt vis tar ju även en måndag slut.

hade ett möte på förmiddan,
gjorde kanske nått jag inte borde ha gjort,
sa kanske nått jag inte borde ha sagt,
eller nä.
jag är säker på att jag gjorde rätt.
hur dem sen väljer att hantera det återstår att se.

ringde mamma på vägen hem,
när det kommer till mamma äter mitt samvete upp mig inifrån,
jag vill så mycket och åstakommer så lite.
Hon ska in och röntga huvudet i veckan.
Jag oroar mig för själva röntgen,
hon för resan..
- det är ju skönt att slippa köra bil när det är halt säger mamma,
- du ser svarar jag, nått som är possitivt,
- jo svarar mamma, men jag hade nog ändå gärna halkat.
- mm svarar jag, men man måste tänka på vilken tur vi hade,
- tycker du undrar hon?
- ja säger ja du kunde ha blitt förlamad,
- mm men tror du ändå inte det hade vart bättre om ja kommit till han däruppe?
- Nää mamma svarar jag, det var inte din tur, man kan inte bara komma inklampandes där hursom helst.
- såklart säger mamma.
och lämnar mig med tanken att det ändå är så hon känner, och undran vad jag kan göra åt det.
Varje gång jag tänker på den där dagen i somras, går det som en stöt genom min kropp,

är det nått i allt detta jag inte bearbetat är det nog den dagen, den händelsen, den chocken.
och jag vet inte riktigt hur,
minns det som om det var igår,
om jag skulle behöva skulle jag förmodligen kunna återge allt som sas den dagen,
allt vi gjorde första dygnet.
hur vi jagade efter ambulansen i spöregn,
hur M fick ringa lillebror,
och tanken på vad som måste gått genom lillebror huvud,
hur sköterskan som följde med ambulansen skrev mitt nummer på sina byxor,
hur vi åkte hem som i chock.
packade ihop och åkte till uppsala.
Att komma in där i salen,
hur man hela tiden nånstans trodde att allt skulle gå åt skogen,
samtidigt som allt verkade så ok.
att meddela alla,
få koll på allt,
pendla varje varje dag.
hur tacksam jag är för att vi var där,
om vi inte hade varit där..
hur hade det då gått ?
hade det gått?
vi skulle inte ha vart där,
inte alls likt oss,
det måste vart meningen att vi skulle va där,
det måste det vart,
som i chock så snart jag tänker på den dagen.

å så den här dagen,
som bara är en måndag i raden.
en måndag när jag sa att jag fått nog,
att jag inte orkar mer.
vad dom gör med det återstår att se...

no where to hide.

2011-02-06T20:53:00.004+01:00

en helg full av ångest..
det började väl nånstans i mitten av veckan
med hm bråk.
veckan avslutades med att jag kallades till
ett möte som inte gjorde saken bättre.
så fredag kväll i ångestens tecken,
som vanligt vill min ångest gärna sätta sig i magen,
somnade i soffan med magknip,
och när jag vaknade fick jag tillbringa tid
in the bathroom..
Maken ledde mig sen till sängen,
stoppade om, klappade,
- det är inge farligt visst sa jag,
- inge farligt svarade maken
och gick ut i vardagsrummet,
- inge farligt visst ropade jag.
- inge farligt svarade han och tittade in
typ var femte minut tills jag somnade.

Vaknade med en knut i magen.
låg i soffan och stirrade,
tvingade mig själv att gå ut,
att ta tunnelbanan,
att vara bland folk.
åkte hem,
handlade med M.
låg i soffan,
- jag behöver en ny plånbok sa M
den finns på design torget.
- Mm sa jag
- Ska vi åka dit?
- Nu? undrade jag
- Ja sa M.
upp ur soffan,
på med kläder.
Bussen, tunnelbanan promenad.
det är svårare när man är två..
om det är mycket folk,
eller instängt.
är man bara jag kan man göra som vill.
att vara två är svårare..
hem igen,
soffa, middag,
somna,
M nattar och stoppar om.
sover en sådär 11 timmar.
vaknar.
soffar.
kommer på att jag behöver ett grej till sofies paket.
ut,
svårare idag på nått sätt.
går två stationer innan jag tar tunnelbanan..

vet ni, det är knäna som säger nej.
huvudet säger ett steg i taget,
knäna skriiker neeeeej, stopp stanna!
han är där inne,
inuti,
hån skrattande far runt runt
och spinner sin svarta väv
runt mitt hjärta,
fyller min mage.
han är där,
han syns inte,
så han borde inte finnas,
det är väl så det är?
i den riktiga världen..
det som inte syns finns inte..
Maken ringer när jag är på väg hem,
vi träffas på tunnelbanan och åker för att handla,
han är där..mina naglar trycks hårt in i min vänstra tumme,
vi tittar in i en affär och plötsligt är jag instängd,
- du måste flytta på dig säger jag till M.
- vad? undrar han,
- jag kommer inte ut säger jag,
du måste flytta på dig
försöker andas djupa andetag,
medans naglarna borrar sig in i tummen..

hem,
soffa, täcke,
middag, duscha,
snart sovdax,
snart måndag igen.

han kommer följa med,
bita sig fast.
jag kommer att försöka riva bort honom,
han kommer att hånle,
han kommer inte att vinna,
men jag har redan förlorat.

upp som en sol.

2011-02-03T09:33:00.004+01:00

idag vaknade jag lite innan klockan.
men dåsade till lite efter jag borde gått upp.
inte sådär på ett dåligt sätt utan på ett bra sätt.
det var töväder och isgata på väg till tunnelbanan,
men det gjorde lixom inget,
Spotify har tatt bort en av mina bästa,
och det gjorde mig lite irriterad att den inte längre fanns,
men men.
boken jag lyssnar på just nu är grym så det gav mig mer tid med den.

tunnelbana,
tvärbanan,
buss.

På det stora hela gick det ok.
tunnelbanan är ju mitt stora problem,
men två stationer om dagen funkar,
Tvärbanan är ok.
där kommer man nämligen ut direkt om man stiger av..
galet det där egentligen..

ofta tänker ja oh va lätt det va förr,
vad mycket lyckligar jag var när jag bara kunde göra allt,
utan att tänka
nånstans läser jag att man måste acceptera att det är som det är,
att det bästa är att lära sig leva med det.
Det tycker jag i sak att jag har,
även om det finns begränsningar.

Å andra sidan när man pratar med en läkare så handlar det om att bli bra,
bli frisk bli som alla andra.
Vilket gör att jag hela tiden känner mig misslyckad när jag inte blir det.
Men men som sagt,
jag var glad när ja kom till jobbet,
jag sjöng en sång för killarna som sitter brevid.
och sen föll jag till marken som en pannkaka,
hela dagen var förstörd,
skumt hur en del människor antingen är medvetet dumma mot andra,
helt saknar empati och känsla för andra..

i slutet av dan fick jag dock ett kul sms till min mail.
en av mina killar skrev,
- Hej Gretz, jag stannar hemma imorgon, hoppas att det är ok, om inte får du ringa, jag stänger av telefonen Mvh R.

underbart tycker jag. och mycket riktigt var telefonen av när ja en minut senare försökte ringa. haha, dagens bästa!!

i Love To Hate U.

2011-02-02T21:35:00.004+01:00

Medans maken idag tog en lång promenad på djurgården,
satt jag på jobbet.
orättvisst va?
Han kommer hem med underbara bilder,
jag kommer hem med ont i magen.

Det har vart en turbulent vecka på jobbet.
Imåndags insåg jag att ett av mina barn var försvunnet,
ingen hade sett till han sedan förra tisdagen.
Och genast måste en utredning startas...
Jag vet att ni tänker,
HUR i hela helvetet kan ett barn vara borta i nästan en vecka
innan man märker.

Och jag håller apselut med,
nu är ju dock mina barn,
inte barn i ordets rätta mening,
den yngste idag är väl i 25 års åldern,
och den äldste fyller snart 67..
Och då kan man tycka att dom bör klara sig själva,
och det gör dem säkert,
men mitt jobb,
enligt mig då,
är ändå att veta vart dem är,
och nu var en borta.
ve och faasa.
Jag ringde runt till dem andra och ingen vet,
en erbjöd sig att åka hem till han.
Måste kolla om han är sjukanmäld bara säger jag,
Å visst vore han det borde jag väl veta tänker ni..
tyvärr funkar det inte så hos oss,
eller jo,
Meen man måste sjukanmäla sig till löne avd,
för att få sjuklön.
Men för att jag ska informeras måste man oxå ringa mig,
eller en av de två papporna..
nåväl.
det visar sig att han va sjukanmäld.
och jag kunde andas ut.
Och idag döck han slutligen upp.
Jag ringde,
- R-berg [..i vår branch är man ofta efternamn med varann..]
- Vill du ha stryk eller ?
- eh nää??
- Nä gör aldrig så igen då!!
- eh?!!?!??
- När jag ringer så svarar du oavsett vad ok? är du sjuk så ringer du mig eller J så vi vet,
nu har jag efterlyft dig över halva GBG och trott att du kört i diket och legat död i en snödriva eller vad f-n som helst, jag försökte typ få tag på din mammas nummer för att få tag på dig, ok?!
- Eh ok...

Som en höns mamma är jag,
det e sick säger M.
men så är det..

Jag har en ide för hemmet.
vi har en lååång trist hall som består av en betong vägg,
borrar man upp tavlor blir det stOOra hål,
så den är tom.
men nu har jag det,
jag ska sätta upp en dekorlist som man kan hänga tavlor från...
ni vet, man brukar ha det i studentrum.
det är ingen dum ide alls,
iaf inte i mitt huvud,
så idag knallade jag iväg till bauhaus,
och kollade,
och jepp, 89 kr stycket.
som hittat,
dock lite lång att släpa på,
iaf idag.
men en annan dag.

Sen har vi ju halsbands fronten,
jag fixar och trixar,
Nu är flera klara och jag ska ge bort.
dock ska M få fota dem först så ja kan visa upp dem.
[dom är ju oxå lite som mina barn, så man vill ju ha en del av dem kvar..]

Nåväl, i morgon är det torsdag,
en ny dag med mina små hallonbåtar.

sov gott världen.

..hans och hennes..

2011-02-01T08:30:00.002+01:00

Killar/män.

Ibland undrar man hur deras hjärnor fungerar,
Jag har ofta sagt till M att vi borde skriva en blogg ihop,
så man kan se hur olika man reagerar/tänker på samma sak.

L och jag pratade lite om det på vägen hem från jobbet igår..
att det ibland är som om all logik försvinner om vi är i närheten,
plötsligt måste dem fråga om saker dom egentligen vet eller
som dom iaf lika lätt kan ta reda på som vi.
M frågar ex varje lördag hur mycket potatis ska ja skala?
Han har vart skal chef sen nån gång i somras,
alltså borde han veta detta..

Han kan komma hem från affären utan att ha handlat mat,
men med de grejer han verkligen behöver typ apelsiner, blåbär
och linfrö..
Igår hade han dock gjort en tvärtom grejja han kom hem
med mat,
men utan apelsiner...
Iaf jag tror inte att det handlar om nån slags illvilja,
och det kanske är vårat eget fel.
kanske hoppar vår modersinstinkt in
och kanske lär dem sig därför inte att tänka själva..

iaf.
ibland undrar jag och det vore så rooligt att utan att
behöva bli osams om det kunna prata om och skratta åt det.
Alltså borde vi ha en hans och hennes blog..

do you know..

2011-01-26T21:46:00.002+01:00

Igår när ja satt på tväris på väg hem ringde M,
vi hade ju beställt en massa tassimo discs
och nu fanns dom på globen.
Så vi möttes där,
hämtade paketet,
fick en helt oplanerad el maco i magen,
och promenerade hem.
M hade med sig kameran och tog typ en miljon bilder,
han är som en riktig mäster fotograf..
väl hemma visade det sig att han hade en överaskelse..
Han hade köpt tulipar till mig,
underbart!!!
det är ju inte galet vanligt att man får blommor.
Meeen det är inte galet ovanligt heller..
han är väl uppfostrad,
det får vi väl tacka mamma inger för!

På tal om inget är jag galet bra
på det här med smycken,
om jag får säga det själv alltså..
Jag trär på trådar, trycker ihop lås,
stansar hela bokstäver och hela ord hejvilt.
och det blir fan i mig inte kass..
tänk hur bra ja kommer bli med lite övning.

inte en aning.

2011-01-25T13:25:00.004+01:00

hittade precis art nummer till en del
en av killarna letat efter,
så jag ringde upp.

- Ja det är jag, [jo han svarar faktiskt så..]
- Hej det är Gretz,
- ah ja tänkte precis på dig.
- Gör du inte det jämt????
- Eh nä.
- elakt, du ja hittade de där delarna du ville ha,
hade nästan glömt.
var det dä du tänkte?
elaka tankar att ja glömt som vanligt?
- Ja!

joooråsåatte.

your heart is always full of love..

2011-01-24T20:46:00.003+01:00

har precis skickat en ansökan till FB.
om att ta bort pappas profil.
vi har kommit fram till att det är bäst.
Pappa var ingen data kille,
han hade en FB men det var inte där han levde.
Samtidigt kommer känslan av separation,
känslan av att förlora honom ännu mer.
Men som sagt,
det var inte där han levde..

............................................................................

kom på en ny ide till minnes halsbanden,
och imårn ska ja ta med dem till jobbet,
om ja kommer ihåg, så får tjejerna tycka till.
försökte med M,
- tycker du hjärtat borde va längre ner?
- Vaddå ner?
- Ja lixom hänga längre ner?
- Ja trodde det skulle va rödare..
- ja men om det hängde längre ner skulle
det ju va mer vid hjärtat?
- Kanske tur att det inte var rödare..
- jag tar med det till jobbet ist.
- Mm.. Men det är väl bara att göra om?
- Tjejerna är bättre på detta än du.
- va?!

Sen måste jag bara stansa Sofies smycke. :)
Jag hoppas att hon kommer tycka om det.

M badar och jag har en liten stund för mig,
oturligt nog drack vi upp tassimo chokladen igår,
så det får jag klara mig utan,
men frågan är om jag inte ska lägga mig i soffan
och se en fru tv och förmodligen somna som en säl,
bara en liten liten stund.

shame.

2011-01-24T11:34:00.003+01:00

Dom har tatt allt det roliga,
och lämnat en knut av ångest.
en knut som likt en nystan
snurrar sig större och större.
även om min själ förstår
vad som måste ske,
vill mitt hjärta ännu inte acceptera innebörden.
förlusten av människor jag tycker om.

return to sender

2011-01-22T22:21:00.002+01:00

Vissa dagar är det verkligen upp som en sol,
ner som en pannkaka,

Fredag,
dagen började bra.
Vaknade i tid,
när jag gick till tunnelbanan var det lagom kallt,
torrt och lixom najs.
boken tog slut,
men jag fortsatte resan med Robbie Williams,
och upptäckte nya favoriter.

jag insåg att helger må vara för korta,
men utan dem skulle fredagar inte kännas så bra,
så vi behåller dem,
helgerna alltså,
och fredagarna.

nästan allt är bättre på en fredag,
dock hindrar det inte folk från att vara korkade..¨
å andra sidan,
ibland är det så himla skönt att vara lite arg och bitter.

en sväng förbi Liljeholmen efter jobbet och sedan hem.
Lagade mat och stoppade Maken i badet,
jaja han stoppade sig själv där..

åt och somnade som en liten griis i soffan,
hur najs är det inte att somna i soffan,
iaf tills man vaknar och måste gå upp,
borsta tänderna och byta till yamas.

Idag var Maken och jag på farsta igen,
behövde lite grejer till Sofies mamma smycke...
kom även hem med en ny parfym,
samma gamla men en ny flaska.

M hade med sig kameran och fotade typ allt,
jag tyckte nog att han var galen när han efter nyår
fick för sig att han skulle byta in sin Canon mot en Nikon.
Med tanke på att han nu inte går många steg utan den
var det bra,
i veckan var han med sin gode vän turken och fotade på skansen,
och kom hem med många finfina bilder.

ikväll har vi haft Taco lördag
och nu ser vi på You dont know Jack,
and really soon kommer den här fröken att krypa under täcket,
för imorgon är en annan dag...

blablablatråk.

2011-01-20T20:53:00.002+01:00

så blev det torsdag igen.
igår låg jag utslagen i soffan med stans huvudvärk,
enligt neurologen jag träffade i höstas är det migrän,
såå det är nog dax att skaffa migrän tabletter.
länge sen jag hade sådan värk,
men det har vart lite stress på sistone,
inte i livet,
mer i jobbet.
och bättre att vara förberedd nästa ggn den visar sitt tryne.

idag va ja hos tokdoktorn,
vi pratde om hur det vart sen sist,
hur jul och nyår funkat,
och hur det går på jobbet.
såklart är det hmm, inte helt enkelt med
alla dessa första man ska gå igenom.
Medans jag kan tycka att julen funkade,
så slet nyår hjärtat hur min kropp.
medans igår va rätt ok,
så krossade iförrgår min själ.
det är en bergodalbana,
det är inget att hymla om.
det är fruktansvärt ofta,
och helt ok imellan,
men som sagt saknaden är evig.
och om ja någongång kommer på hur mycket tid
som läker alla sår lovar jag att återkomma.

fast vet ni,
det är inte fel att ha 45 min sådär.
när man får prata om bara MIG,
utan att behöva tänka på någon annan,
mig Mig MIG,
en stund som är bara min,
där egentligen bara jag räknas.
Tummen upp för det.

såå,
vad tror ni,
jag funderade på att måla väggarna vita,
sen har ju min dröm alltid varit att få måla en
jätte elefant på väggen..
men nu börjar jag tveka,
hallå vad händer när jag flyttar,
ska någon annan ha min elefant?
hm så kanske måste jag ändå köpa en
stoor tavla och måla den på.
jag vet inte.
men kanske är det faktiskt så.

hm.
sov dax för fröken,
sov gott världen!

Vad faan är det som händer ?

2011-01-18T18:46:00.002+01:00

Det finns tuusentals ideér i mitt huvud just nu,
idag blev allt plötsligt en salig röra när jag
ritade på en ny ide som jag ska be M skicka till sin
snickrande lillebror,
som ska göra oss riiika sen när alla vill ha den,
samtidigt som jag funderade på ommålningen hemma
visade halsband för jobb Nina och hade O på jobbet i telefonen och
försökte planera om killarnas jobb, och smsade med Prinsess Nina,
Och plötsligt insåg jag att jag inte hade koll på nått.
Men men, det löste sig,
jobben blev omplanerade,
skissen ritad och halsbandet godkänt, iaf av jobb Nina,
och smsandet med PrinsessNina gick nog oxå bra,

Det har vart lite stopp på idéerna och kreativiteten
ett tag och det är skoj att det börjar snurra i huvudet igen.

Jobb mässigt hade vi en bra dag,
killarna skötte sig så vitt jag vet
och dagen rullade på.

Men har ni tänkt på hur ful världen är när det töar?
Det är verkligen ingen vacker syn,
så ge mig mer snö tack!

Väl hemma har jag putsat hyllor,
tömt Pappas gamla dator,
gråtit en skvätt,
sett på fruTv en stund och kokat ägg.
det blir lata dagar,
men vad gör det ?
Imårn måste jag dock försöka få tag på
det som behövs till Sofies mamma smycke,
det gäller att smida när järnet är varmt.

just det, vad handlar det där med styckmord om?
vad tänker man på när man står där och skär och skär?
eller när man åker omkring med bilen full av delar i små påsar..
det övergår verkligen mitt förstånd.

everyday.

2011-01-18T11:35:00.003+01:00

Av någon anledning är jag den första
som behöver kissa efter att städaren
har städat toan VARJE förmiddag,
alltså det är ju najs.
men toastolen är alltid avtorkad och blöt då.
Länge trodde jag att någon kissade på hela ringen,
men sen insåg jag sambandet..
är inte bara kissnödig - kan tänka oxå.

.evig.

2011-01-17T21:07:00.002+01:00

När jag kom hem idag satt M

och kollade på bilder från spain,

När vi var där 2008 med Pappa och K.

Jag vet inte om kärlek är evig..

men jag är rätt säker på att saknad är EVIG.

BooM.

2011-01-17T09:21:00.002+01:00

Måndag och tebax på jobbet,
en av mina killar hade det lite jobbigt förra veckan
då hans fru blev nedsövd och lagd i respirator,
detta är kanske en av mina svagheter,
men dels vill jag ordna allt när det blir så,
jag vill inte att man ska behöva tänka på att sjukanmäla sig osv,
jag löser allt..
Man ska kunna fockusera på problemet,
absolut inte på jobbet.
sen är jag en oroare,
mår någon av mina barn dåligt
oroar jag mig,
inte på samma sätt som jag oroar mig för de mina,
men jag tänker på det.
Personligen ser jag det nog inte som en svaghet,
jag önskar snarare att alla kunde känna medkänsla
och vilja att finnas där för sina medmänniskor.
men jag inser att dagens samhälle blir kallare och kallare,
och i och med det så försvinner empatin och även viljan till den.
precis som med taxi killen förra veckan,
så iaf,
jag vet att det på mitt jobb är en nackdel,
så jag antar att det är en svaghet.

Bomber och granater,
mitt nya fina pappa halsband,
tog inte ens en timma på jobbet innan
jag fastnade med det,
och rev sönder.
Hm, måste nog vara lite kortare,
gör om gör rätt som det heter.

.and the world knows.

2011-01-16T19:06:00.003+01:00

Söndag,
Helger, va faaan.
Jag har precis för mig att dem var längre förr?!
Nu hinner jag knappt hem på fredagen
innan det är söndag igen.
Förr var jag ledig..
iaf är det så jag minns det.

På tal om att minnas..
hittade jag igår ett antal gamla gamla kalendrar.
inget dagboks aktigt egentligen.
Vilktet förmodligen var bra.
För så vitt jag minns mådde jag mest apa
på den tiden.
Och letar jag på det jag skrev som dagbok,
är det säkert bara apa.
Det jag såg nu...
Var inte apa,
det var sommar på telia,
dagar med Lotta,
nätter med M.
[inte minM dock, en M före M..]en djurgårds dag och
jazzkväll under eken med E,
glass och picknic och en del ångest med D,
Men på det stora hela,
kändes det som om jag hade en bra sommar.
iaf i backspegeln.
det var innan jag blev vuxen på riktigt,
men jag tror att det är bra att se..
att oavsett hur kass ja trodde allt var,
så upplevde jag alla de där bra dagarna.
Och nu när jag är vuxen.
med rätt M,
och är på väg att hitta hem,
tänk hur mycket bra ja har idag.

nåväl,
den här helgen då.
M och jag var i farsta igår.
jag köpte en massa saker som ska bli smycken
när jag är klar....
Det är time att va kreativ.
Att fixa och dona inte bara i hemmet,
utan oxå med mig.

Halsband är på tapeten just nu,
jag har gjort ett pappa halsband som jag är nästan nöjd med,
planen är att bli helnöjd.
och att göra ett mamma halsband till Sofie,
M, han går oxå i kreativa tankar
och håller på och pusslar med en tavla.
och båda skåpen sitter på väggen,
halvrakt ellet nått.
hur faaan kan det där med rakt vara så svårt?

så söndag alltså,
och jag är dödstrött,
får se till att vila upp mig bättre
innan nästa helg helt enkelt!!

Kreativt skrivande..

2011-01-14T08:38:00.003+01:00

torsdag kväll i soffan hemma hos oss,
jag soffar och M hämtar spikmattan,
jag vet inte om spikmattan i slutändan blev en flipp eller
flopp utanför våra väggar,
men innanför används den iaf 5 ggr i veckan.
nåväl,
vi ska se på den där bibliotekstjuven på svt.se.
jag hämtar nätverksladden och drar den över heela golvet till
soffan och den bärbara,
jag - trådlöst är najs.
M - haha.
Jag - Jag måste ju skriva på bloggen,
måste bli bättre du vet, om ja inte skriver oftare
har ja ju inget att se tebax på,
och ingen vill heller läsa..
M - Men då får du skriva nått roligt, du måste skriva roooliga saker.
jag - jasså?
M - japp.
jag - men om allt är dåligt då? ska ja ljuga då?
M - Ja, KREATIVT skrivande älskling..
jag - jo men ska inte en blogg vara lixom om mitt liv.
M - Måste den väl inte, ingen vill väl läsa en sådan trååkig bitterblogg där man bara grottar ner sig i det ääär såååå synd om mig sjäälv som alla skriver. INGEN vill det.
Jag - nähä, så du har frågat alla eller ?
M - nästan ingen vill det iaf.
Jag - ah så då har du frågat nästan alla eller ?
M - det är så.
Jag- ok, bra då vet jag.

Å ena sidan har jag på senare år mest skrivit när saker vart jobbigt,
och det är ju inte så det är HELA tiden.
Å andra sidan har det funkat som terapi,
och i sak är det inte fel,
men han har en poäng.
eller ja,
men ska man dela med sig av det dåliga,
ska man dela med sig av det braiga.
Ingen vill heller titta tebax några år senare och bara se skit..

Så det kommer fortfarande att vara mitt liv,
oavsett om det är bra eller dåligt.
annars ser jag ingen mening med att göra det alls..

Hur fick du namnet Lilla blå?

2011-01-13T21:16:00.004+01:00

Torsdag,
första jobb veckan i år är nästan slut,
najs bajs.

I helgen ska jag försöka bestämma vart
mina nya hyllor ska hänga,
alltså såklart när jag kom på att jag behövde en
visste jag vart den skulle hänga.
Men nu, så har jag två,
och allt blir plötsligt mer komplicerat..

Ska oxå försöka bestämma mig för vilken
färg jag vill måla om vardagsrummet med.

Vi har haft en målare på jobbet hela veckan
och jag har passat på att få ett gäng tips.
i mårn måste jag komma ihåg att fråga om
att måla en snitsig elefant på väggen :-).

säg en vägg som inte behöver en elefant ?

iaf tips och trix är bra,
man måste se till att få info från alla
tänkbara håll och kanter.

Och på tal om det måste jag be Maken prata
med sin bror om att bygga en hylla/förvaringssak.

ibland är det mycke saker på ggn i frökens huvud.

eller som en kille sa på jobbet häromdan.
- du nu vet ja hur du funkar..
- jasså?
- japp, inte alls..
nu menade han inget illa,
tvärtom faktiskt,
man lär sig uppskatta skumma saker
efter många år mitt bland alla dessa killar,
nåväl..

men men,
imårn är det fredag.
dock kommer det vara den 14,
vilket betyder 8 månader....

amicus certus in re incerta cernitur

2011-01-12T18:50:00.004+01:00

i nöden prövas vännen brukar det ju heta,
och i dagarna har några av mina visat sig
värda att behålla.

det är som alla vet långt ifrån alltid
människor överlag väljer att ställa upp.

och i några dagar nu har några relativt oväntade
valt att göra det, helhjärtat.
sådär så man nära på fäller en tår.
.......................................................

Och idag på väg hem så ringde maken.
- du sa han, är du vid bussen.
- mm sa ja, vadårå?
- tänkte möta dig.
- Jasså, vad kommer det sig. Har du saknat mig?
- Mmm svarar han.

det är lycka på en onsdag när snön faller som spön i backen.

På väg

2011-01-12T07:46:00.001+01:00

Och vill kolla om detta funkar..

- Posted my iPhone

Location:Vidängsvägen,Stockholm,Sverige

Service Minded ?

2011-01-11T21:15:00.004+01:00

i kväll har vi vart ute på äventyr,

maken och jag.

jag hittade ju de där hyllorna..

så efter middagen gav vi oss iväg.

tog bussen till svedmyra och där i en liten lägenhet fanns dem.

Såå..

taxi hem tänkte jag,

maken ringde.

Nee sa dom, det är för stort.

maken ringde nästa bolag.

kanske sa dem, vi skickar en kombi..

En kombi kom.

eh sa han, du vet om jag fäller ner sätena,

och bältena fastnar...

då kan det bli dyra böter,

JÄTTE DYRA.

Kanske dax att byta jobb sa jag ?

efter några minuter kom en ny kille.

Som när han svängde runt för att nå vår sida

lyckades fastna i en liten eh isgrejja.

hjulet snurrade men ingen kom nånstans så att säga.

Vi provade att putta,

och jag.

världens bästa jag hittade en halv spade

och skrapade ihop lite grus från en trapp,

haha vilken syn vi måste ha vart.

iaf med lite extra puttar kom bilen till slut loss.

Och jag kan väl säga att hade han sagt nej till våra

hyllor efter det hade jag kastat ägg på han.

Men men vi fick en trevlig resa hem,

han var en mycket trevlig man.

men detta fick mig att för andra ggn idag

att reflektera över service,

och hur vanligt det faktiskt är

att folk inte hjälpa,

och hur värdelöst det är.

upp och ner.

2011-01-11T11:27:00.002+01:00

började dagen med ett möte,
som i sak kanske inte sa så mycket.
Men som i slutändan kan göra stor skillnad.

Nåväl.
det är tisdag,
och här är jag.
andra dagen i rad.
inte illa va ?

i förra veckan kom jag på att jag behövde en hylla.
En Bertby från ikea.
Tydligen har dom lagom tills jag inser dess smarthet slutat sälja den.
jaha,

Iaf igår av en ren slump,
eller tur?!
så slösurfande hamnar jag på Blocket.
å där,
finns två svarta bertby typ i grannskapet.
tack för det televerket!!

how do you know when to let go?

2011-01-10T21:39:00.004+01:00

att börja om,
borde det inte vara lätt?
att sitta med en tom sida
och möjligheten att vara vem man vill.

Men det är det inte.
tvärtom.
att bryta gamla vanor är nog bland det svåraste som finns.

Så nu sitter jag här igen,
året är nytt,
jag är densamma.

Att kliva in i 2011 var svårt,
jag var inte helt beredd på det,
och det byggdes lixom upp under kvällen
och slutade under täcket i soffan strax efter tolvslaget,
i tårar,
med händerna för öronen för att slippa höra fyrverkerierna.

kanske inte helt konstigt,
man lämnar det gamla året och tar ett steg in i det nya,
bara det att alla inte tog steget i år,
på ett sätt kändes det som att lämna dem bakom oss och gå utan dem,
och det krossade mitt hjärta.

Det är måndag den 10 januari 2011,
och idag gick jag till jobbet för första gången
efter ledigheten.
Att komma tebax känns både bra och dåligt.
På jobbet finns ett antal människor jag saknat,
och ett antal jag skulle kunna leva resten av mitt liv utan.

Jag lämnade inte på topp när jag tackade för mig den 22 dec.
och att lite mer än två veckor senare återigen ta steget in genom dörren
ger en viss ångest.

Rent arbetsmässigt vet jag att det under detta nya år måste ske förändringar, '
å ena sidan har jag ett jobb jag verkligen tycker om,
å andra sidan en arbetsplats där jag som människa inte fungerar.
Nåväl,
ingen handuk kastas in ännu.
Steget till förändring är taget och man får se hur det utvecklas.

På hemmaplanet hoppas jag att det kommer att bli ett lungt 2011,
med mer tid för det som är viktigt.

Nåväl.
här är jag igen.
kul att se er.

tårar och tårar.

2010-12-08T21:05:00.002+01:00

Skit,
det är bara en massa skit.
det fanns glada nyheter,
jag har ingen hjärntumör,
iaf tror man inte det.

det fanns dåliga tider,
jag fick en infektion i luftrören.
en riktig feting sa läkaren - eh tack sa jag.
men det gjorde ont,
och där var feber.
som när en riktig man blir förkyld typ.
fast noll förkylning.

i övrigt går allt åt helvete.

och saknaden är enorm.

nepp.

2010-11-15T18:58:00.002+01:00

nä,
jag hittar inte orden.

inte idag heller.

Jag har mått betydligt bättre.
jag har mått något sämre.

Play The Game.

2010-10-05T13:40:00.003+02:00

Hösten är här,
den rusade in med fler måndagar än fredagar per vecka.
själva hösten gör mig absolut inget,
jag fullkomligt älskar när löven blir röd gul orangea,
och alla kastanjer som finns överallt å säger, hej ta med mig hem.
tom kylan tycker jag e najs.

Vad som kommer sen vill jag inte ens tänka på,
Tiden går fortare än jag kan hantera.

......................................................................
Jag träffade min Psykläkare i förra veckan,
jag träffar henne inte särskilt ofta.
Hon är chef över medsen,
Dock har jag under sommaren träffat en av hennes kollegor,
som hjälpt mig otroligt mycke.
nu var det dax att hämta ett nytt recept,
iaf,
hon har läst vad vi pratat om under sommaren.
hon lyssnar och inflikar.
- du är ju så stark säger hon,
mm sig jag och pillar med mina långa torgvantar.
Som jag numera bär i stort sett hela dagarna.
delvis är det kallt,
delvis döljer de vad jag haft sönder.
så jag tackar för receptet och går hem.
Hem, där det är ok att inte orka,
där ingen tvingar mig att le och lösa problem.
där tårar är ok
och där jag får vara mig.
där det å ena sidan är fruktansvärt länge sedan någon orkade nått,
och allt faller i bitar,
men det är ändå hemma.
där är jag ett med soffa å duntäcke
och tills maken kommer hem är alla lampor släckta.
kurar ner under täcket och stänger av knappen,
efter middag och en stund sova i soffan går jag och lägger mig,
vaknar till en ny dag.
en dag som på de flesta tänkbara sätt kommer likna gårdagen.
går upp så snart klockan ringer,
kläder på,
och i väg.
promenad, tunnelbana, tvärbana, buss.
on knappen på, in på jobbet.
le och låtsas.
ta emot all skit utan att bli arg,
skoja och va glad,
inte bryta ihop.
inte tycka eller tänka.
komma i håg att här gillar vi lika,
så inte vara m i g.
olika ska lämnas hemma.
bit ihop.
och dagen tar slut.
buss och tvärbana,
tillslut bussen,
oftast faller masken halvvägs från busshållsplatsen
och tårarna kommer.
all denna röra,
alla dessa måsten,
alla falska leenden,
allt ihopbitande,
hela denna låtsas värld faller.
och kvar är jag,
med en trasig själ,
ett krossat hjärta,
och en skrikande ångest.
..........................................

The Truth Ain't Pretty!

2010-09-28T20:40:00.003+02:00

nånstans försöker jag hitta tillbax till livet,

jag vaknar varje morgon,

jag går till jobbet och kommer hem.

lagar mat och somnar i soffan,

när M väcker mig morrar jag argt,

mycket är sig helt lik.

Och ändå kommer inget någonsin att bli som förr.

På lunchen pratar dom om

och planerar julen..

jag önskar den gick att ställa in,

för alltid!

men varför skulle dom förstå det?

Någon att allt blir bra.

Jag ler och nickar.

Men ärligt,

HUR skulle allt kunna bli bra?

jag är med på att det kommer bli bättre,

förmodligen tom uthärdligt...

men bra ?

nä.

Jag inser att jag nyss var en av dom som inte visste.

jag förstår att man inte kan förstå.

Men ibland undrar jag hur svårt det är att tänka först,

och tycka sen.

semester ?

2010-09-10T10:52:00.007+02:00

Sommaren försvann,
semestern började i lycka.
Vi svischade i väg i vår hyrbil,
Vi såg Visingsö,
Polkagrisar i Gränna,
Fästning och många meter strandpromenad i Varberg,
en massa skräp och några riktigt bra fynd i Ullared.
Vi slappnade äntligen av,
åt gott,
promenerade och reflekterade.
Vi slutade som förra året i Hjo,
En sista natt på vandrarhem,
En sista middag i den underbara lilla restaurang Frestelsen i stadsparken.
Förbi Klangahamn och vidare mot Hällsta med rökt lax i bagaget.
Fikade på Stjärnsunds slott.
Önskade att det aldrig ALDRIG skulle ta slut.
Och anlände på fredag eftermiddan till Mamma och Hällsta.
På lördagen började vi projekt ommöblering,
På söndagen kom Daniel och hjälpte oss och vi blev till sist klara.
Måndag och vi började fundera på att åka hem.
På kvällen pratade vi med lillebror på datorn när mamma sa nä nu slutar vi.
- jasså sa lillebror vill du inte prata mer med mig,
- nej sa mamma, jag har sagt allt jag har att säga till dig.
Så gick hon ut med ett usch vilken huvudvärk ja fick.
När jag vaknade på tisdagen låg mamma på kökssoffan.
så snart hon rörde sig såg man hur ont det gjorde,
- ska vi inte ringa vårdis sa ja,
- Nej sa mamma.

- Vi kan inte åka idag, sa jag till Maken när han kom upp, inte förrens hon mår bättre.
Så vi satte en ljudbok på mammas öron solglasögon på ögonen
och gjorde en utflykt.
Tog en lång Örebro promenad,
såg slottet,
Var på väg mot wadköping när jag kände att det låg alldeles för nära Usö,
Och min sista dag med pappa.
Åkte upp i Svampen och fikade.
och så hem igen.
Mamma såg fortfarande galet dålig ut.
McDonalds till middag,
och i säng.

När jag vaknade på onsdagen såg mamma fortfarande lika kass ut,
kunde knappt resa sig, när hon satt ute vilade hon huvudet mot bordet.
Och ett säkert tecken på att mamma mår dåligt.
Ingen hade damsugit sedan måndagen..
- idag ringer vi sa jag.
- Jo sa mamma, jag kräktes i natt så i dag ringer vi.

Vi fick en tid vid halv tre.
Mellan 10 och och 14 när vi åkte försökte mamma lura mig många ggr.
det är mycke bättre nu sa hon, ni kan åka hem.
- bra sa ja. kan du dammsuga ? Nähää, nää men mamma då är det nog inte bättre.

in på vårdis jag följde med,
en mamma som försöker luras måste man hålla koll på.
Vad har hänt undrade Doktorn,
- huvudvärk sa mamma kom i måndags, som en smäll, sitter i hela huvudet strålar ner i nacken
doktorn som förövrigt verkade vara en idiot, konstaterade något högt blodtryck,
att hon var duktig som var så rörlig i nacken.
Sa att det nog var stress, eller spänning.
- men sa jag, hon har sovit i två hela nätter och hela dagen igår,
hur kan hon va spänd ? borde det inte släppa.
inget svar.
Tog några Blodprover,
fick sitta och vänta på svar.
När han ropade in oss igen gjorde han det med en stor SUCK.
Mamma som knappt kunde resa sig hade enligt honom spännings huvudvärk.
Åk hem och vila. hör av dig om det blir värre.
Kom in å kolla ditt blodtryck i mellanåt, det kan man göra själv därute sa idioten.

Jag var inte på nått sätt nöjd med svaret.
Men mamma var lycklig, där seru sa hon. Inget farligt.

hem till Hällsta och fika med Faster.
mamma verkade faktiskt piggare,
Så blev det grillkväll,
Maken grillade kyckling.
Vi åt gott.
Skrapade Triss.
Plockade av och mamma gick ut med soporna.
jag bar in datorn till vardagsummet,
När jag kom ut i hallen hörde jag nått skumt och såg mamma stå i dörren till vereandan.
Vad göru mamma sa jag ?
Hämtade fler saker i köket och mamma stod kvar,
med huvudet mot dörrkarmen,
- Mamma sa jag, vad händer ?
Maken gick ut.
Du sa han, gå in till datorn.
och han gick ut till mamma.
Vad sa jag ?
Mamma började kräkas.
Maken hjälpte henne att lägga sig ner på det nyregnade gräset.
Jag smsade Nina, som jag gör i kris,
och Ninas syster jobbar på 112,
så Nina vet vad man gör.
Vad ska ja göra sa jag ?
Ring sjukvårdsupplysningen sa maken, eller 112.
- Nej sa mamma, ingen ambulans kommer för spänningshuvudvärk.
ring moster sa hon.
Mamma är ju chef så ja ringde moster,
Ring Ambulansen sa hon.
Så jag ringde.
Mamma låg på gräset.
Maken fixade kudde, filt pappaer.
maken tog hand om mamma.
Jag försökte förklara.
Huvudvärk, ligger på gräset, kräks.
Vi kan oavsett inte få upp henne själva sa jag.
Rädd för att dom inte skulle komma,
dom är på väg sa hon.

Maken bar in mamma och la henne på köksgolvet.
ta bort lamporna sa mamma.
och vi släkte.
- Om jag måste åka följer du väl med sa mamma ?
- Självklart sa jag.
samtidigt som jag packade skor, och en varm tröja till mamma i väskan.
en av oss vaktade utanför och dom kom.
himlade med ögonen och tittade med menade blickar på varann när
vi sa att vi vart på vårdis som skickat hem oss.
När hände första smällen undrade dom och räknade på nått mellan varandra.
dom vet nått tänkte jag.
Upp med mamma på en brits och ut.
- Hon får åka med undrade maken.
- självklart sa killen,
- Du får åka med mamma sa jag när vi insåg att maken inte kunde köra eftersom han druckit vin till maten.
- Åk ni i bilen sa mamma.

Gå in vid akuten sa killen.

Väl i Örebro togs mer prover,
Mamma började kräkas igen,
Lägg dig på sidan sa vi,
Kan ja få ligga på golvet sa mamma ?
Eh.
och doktorn som verkade omåttligt förvirrad
skickade i väg mamma på röntgen.

Vi följde med,
samma väntrum där jag väntat med pappa.
Vill ni vänta på en som kör er eller vill ni köra tebax själv undrade dem efter röntgen.
vi kan köra sa vi och letade oss tebax mot akuten.

Väl framme tittade mamma på mig, du sa hon, det är iaf inte nån hjärnblödning,
- jasså undrade jag.
- Jo sa hon, för dom gjorde bara en röntgen, dom sa att dom kanske skulle göra en till med kontrast.
Men dom gjorde bara en.

Samtidigt kommer doktorn in, tittar på svaren från röntgen. .

- ja säger hon, som man kan misstänka med dina besvär och din huvudvärk så har det ju blödit....

i en mikro sekund står tiden still.

- du får åka till Uppsala för operation i natt säger doktorn.
Och på nått sätt snurrar allt så fruktansvärt fort.
Två sköterskor kommer och hämtar oss, det blir hiss upp och ännu en människa möter oss.
Vi får vänta i ett rum medans mamma körs i väg.
folk kommer förbi,
med mammas kläder,
med smycken,
Ambulans killarna kommer in och hälsar och presenterar sig,
en sjuksköterska som ska åka med presenterar sig,
frågar om vi vill att hon ska ringa när dom är framme,
och skriver ner mitt nummer på sina byxor..

Medans mamma far i väg till Uppsala,
åker vi till Hällsta.
Ringer lillebror.
och fixar i ordning.
Sköterskan ringer,
allt har gått bra.
Och vi somnar.

Jag vaknar,
ringer Uppsala,
inget vet nått än.
Packar in allt i bilen,
ställer ut mat till katterna.
tar varsin bil till Hallsberg,
tänker att vi nog är tebax inom några dagar.
stannar och köper necessär med tandborste, tandkräm och deo till mamma.
Och en katt,
[mamma har ingen elefant, å då kan man behöva en katt.]
och så i väg mot Uppsala.
nånstans är det som om det inte är verkligt,
så här kan det väl inte vara ?

A hand above the water.

2010-07-26T10:49:00.002+02:00

ny vecka,
sista jobb veckan
sen semester.

i våras, i den vevan semestern bokades,
var planen att tillbringa största delen av den med pappa
och med Makens mamma.

så nu finns egentligen inte nån plan alls,

fast det löser sig nog.
Bara det blir ledigt nån ggn.

då och nu.

2010-07-22T14:42:00.002+02:00

igår kom jag plötsligt på att jag hört/läst nånstans att dom ska stänga lunarstorm,
så ja hastade dit och började spara mina gamla dagboksinlägg,
å ja dom är gamla.
från typ 2000 till 2005.
jösses säger jag.
j ö s s e s .
ibland önskar man att man bara låtit tangenterna varit!

när man minst anar det.

2010-07-13T11:22:00.004+02:00

man sitter bara där vid sitt skrivbord på jobbet,
allt man ska göra är att skicka ett sms till lillebror,
så man letar efter ett att svara på,
när plötsligt tusen knivar sticks in i ens hjärta.
helt oförberett öppnar sig marken,
och handlöst
utan någon som helst möjlighet skydda sig
faller man.

en helt vanlig dag.

2010-07-06T21:46:00.006+02:00

Min pappa är död,

det finns en period varje dag då

det är den enda tanken jag har.

min pappa är död, min pappa är död,

min pappa är död, min pappa är död.

död död död.

Det finns en stund varje dag när jag inser vad det betyder.

död - finns inte - otänkbart.

det finns saker man inte pratar om,

idag tex såg jag en äldre dam med dotter i 45 års åldern som åt middag tillsammans,

och jag blev argh, arg på att hon får finnas,

att hon får vara, skratta, gråta äta.

argh på människor som får leva och bli gamla,

eller ens äldre.

när min pappa inte får.

döden är nått man inte pratar om alls,

död är nått man håller inom sig.

folk frågar hur man mår.

man vill svar dåligt, jag mår skit jävla apdåligt,

för min pappa är död.

fast man svarar ok, och lägger snabbt till och du?

för att slippa följdfrågor..

för säger man sanningen tystnar folk.

ingen orkar lyssna,

ingen vill prata om det,

ingen verkar förstå,

att under varje stund av varje dag finns tanken där.

det verkar som om folk tror att det är över,

nu ska allt vara bra,

allt ska vara som vanligt.

medans sanningen är att ingenting någonsin kommer att bli som det var.

men det vill ingen höra,

ingen vill höra att jag strax efter midnatt för mindre än två månader sen,

med ena handen på min pappas hjässa,

den andra över hans hjärta,

lutade mitt huvud mot hans och sa,

det räcker nu pappa,

jag älskar dig,

och nu räcker det.

du behöver inte mer nu.

du behöver inte mer,

vi klarar oss.

Det räcker nu pappa.

när allt jag ville var att skrika neeeeeeeej,

lämna mig inte,

jag kan inte leva,

jag vill inte leva om du inte är här.

snälla pappa sluuta,

snälla lämna mig inte,

men jag viskade det räcker nu pappa,

du behöver inte mer,

det är ok,

och det räcker.

så jag säger ok,

det är ok, och lägger snabbt till och du ?

ett ljus,

2010-06-23T22:13:00.007+02:00

Tiden innan var fylld med saker att göra,

ingen riktig tid att tänka.

Plötsligt är dagen bara där,

jag vaknar långt innan klockan ringer,

går upp,

duschar,

fixar det sista,

kammar håret,

stryker,

kläder på,

tunna strumpor,

svata skor.

väska med näsdukar.

sist svarta spets vantar och så i väg.

M, lillebror och jag.

ut ur bilen upp mot kyrkan,

där halvvägs förstår jag plötsligt.

Tårarna rinner.

Elefanten säger jag.

måste ju ha elefanten.

M får gå till bilen och hämta honom.

så sitter vi där,

prästen pratar,

kusiner sjunger.

till att börja med stirrar jag in i väggen till höger,

jag vill inte se..

men till slut måste jag titta,

till slut måste jag gå stegen upp,

lägga en ros och en elefant på kistan.

hålla hårt i lillebror och M.

låta min hand nudda kistan.

när allt brister håller jag hårt i elefanten och M.

faster som sitter bakom håller om mig.

långt senare,

vid 03 åker M och jag tebax,

mitt i regnet,

mitt i natten tänder vi ett ljus.

.död.

2010-05-30T18:49:00.004+02:00

jag måste erkänna att jag tycker att döden är skit,
jag är arg ledsen och bitter och kanske är det så att livet är skit,
det enda det i slutändan leder till är ju faktiskt döden.

Onsdan 12/5.

Ringer pappa det sista jag gör innan jag går från jobbet,
- ligger du ute undrar jag när han säger att han ligger,
- jupp på gräsmattan svarar han,
Han skojar, men han låter trött.
han säger att jag väckte honom,
men jag vet inte, oron växer innuti.
Så jag ringer lillebror och undrar.
- Meeen säger han, du väckte han juh!!
- jo men mumlar jag..

Oron växer så jag ringer igen på kvällen..
Pappa är själv hemma trots att vi under helgen innan då han svimmade
när han behövde kräkas, pratat om att han INTE ska vara ensam.
- du låter piggare säger jag,
- Om det ändå bara kändes så svarar pappa.
- jag kommer imårn eller freda då säger ja,
sen stannar jag till operationen på onsdag.

Han har inte kunnat äta nått på nästan tre veckor, och han har dagen innan varit inne och fått en tid för att operera in ett rör som ska töja ut halsen, så han ska kunna svälja och få i sig någon näring, Dock har dom konstaterat att han är uttorkad, men han har vägrat att lägga in sig själv för dropp, och innerst inne tror jag att han har valt att åka hem för att han vill dö hemma.

Torsdag 13/5

Maken och jag börjar dagen med en utflykt.
på nått sätt känns det som om vi kan ta en ledig dag tillsammans mitt i allt detta.
Vi sitter och fikar när lillebror ringer.
- Ska du ha några verktyg från verkstan undrar han ?
- Eh?! svarar jag,
- Skoja bara säger han.
- Hur mår pappa idag undrar jag.
- Inge vidare säger lillebror han har inte gått upp idag.
...det känns som om alla klockor stannar..
- Jag kommer ikväll säger jag, Eller om det inte går tidigt imårn.
- kom i mårn du svarar han.

Maken och jag kastar oss in på saltsjöbanan, kl är 15.32.
det går ett tåg 17.07.
Vio har 30 min in till slussen
och kanske 15 hem sen.

Maken packar och ringer taxi.
På väg in till centralen ringer jag lillebror.
- jag är på väg.
- dom ska åka in säger han. du kan nog vänta.

jag ringer pappa.
- är det inge bra börjar jag.
- nää säger han det är skit.
- Lillebror säger att ni ska åka in.
- Jo svarar han.
- Hur känns det undrar jag.
- Nää det känns skit, men det kanske är bäst om jag får lite dropp.
- jo säger jag. jag kommer ikväll.
- jag får nog ligga inne tills operationen säger han, det är ingen stress.
- då hälsar jag väl på där svarar jag.
- Måste väl klä mig säger han.
- joo säger jag, men vi ses sen då,
- mm svarar han.
- Jag ÄSKAR dig säger jag.
- å jag dig svarar han.

kommer till hallsberg, mamma hämtar.
Vi äter pizza och så lägger vi oss.
Vid halv tre ringer K och berättar hur det gått.
Pappa har fått dropp, och det ser bra ut, först trodde dom han skulle få komma hem samma natt,
men levervärdena är inte jätte bra och han får absolut inte äta mer ipren.
men han har gjort en deal med läkaren och ska få komma hem lördag.
det låter bra. Och jag somnar tryggt.

Fredag 14/5.

Vaknar, äter frukost,
det är besökstid efter kl 14 och jag har sagt till K att jag tänker följa med.
mamma kör ut mig till pappa och jag är där vid 12.30.
små pratar med lillebror och J när det ringer till K
Kl är typ 12,40.
Dom säger att pappa välldigt kall och inte syresätter sig som man ska,
och ber oss komma på en ggn.

Vi rusar in på avd och in i pappas rum strax efter 13.
Han är tydligen bättre,
hjärtat slår lite för fort och han behöver syrgas,
Men det är ingen fara, och han tittar på oss som om vi vore tokiga.
Vi får ett samtal med doktorn,
först K,
sen lillebror och jag,
Han förklarar att det ser bättre ut än när dom ringde oss.
Men att det såklart inte är bra.
vi ställer våra frågor,
han ger bra svar.
Vi säger båda att vi inte vill att dom gör nått för att förlänga,
men att vi vill att han får komma hem.
Ok säger läkaren, idag är det inte aktuellt men syresätter han sig som han ska så får han komma hem imårn.

Vi sitter där hela dagen, eftersom pappa inte längre får ta ipren värker hans diskbrock och han får morfin,
vilket gör honom yr.
När hans syster kommer förbi himlar han med ögonen och tycker att vi är värdelösa som släpat dit henne,
- va många ni är säger han.
- Vill du att vi ska gå undrar K.
- Näää säger han men ni får sköta er själva..
- Jasså säger jag, du tänker inte koka kaffe åt oss?
- Nää säger Pappa.

Han åker iväg för att röntga lungorna för att se om det är
nån propp som gör att han har svårt med andningen.
Han kommer tebax och en doktor kommer in och ger han en tablett för att lugna hjärtat.
Andningen blir lite bättre.
Vi ser på så ska det låta och konstaterar att vi inte vet vilka som tävlar.
När jag kommer in efter att ha pratat med maken och säger att han hälsar tittar han på mig och säger.
- Men vart är vi egentligen..
- på sjukhuset svarar jag, minns du inte.
- Nää säger han.
- Du behövde hjälp med andningen säger jag,
men det är snart bättre och imårn åker vi hem säger jag.
- Jaa det tycker jag svarar han.
Vi har en bra dag.
Vi tillbringar den nära pappa.
vi håller hans hand,
vi torkar hans huvud,
vi klappar och finns.
VI skrattar och gråter.
Morfinet förvirrar honom, men inte på ett dåligt sätt.
- Jag förstår nog inte riktigt säger han. men han är inte rädd.

Vi får gå ut när han behöver gå på toa,
men strax kommer dom och hämtar oss och säger att han orkar inte.
Så vi är där runt han igen.
men han envisas med att han visst måste gå.
Och dom får hjälpa honom med ett bäcken medans vi väntar i fika rummet.

När vi kommer tebax är det annorlunda,
han lixom kippar när han andas.
K rusar ut och jag lägger min ena hand på hans huvud och den andra på bröstet och säger lugna pappa.
andas lungt.

Syster kommer in och ber lillebror och P att inte åka,
säger att dom nog kommer att ångra sig om dom åker.

Vi sitter där, lillebror och jag på varsin sida.
K och P längre ner.
Vi håller pappas händer och klappar hans huvud.
och efter kanske tjugo minuter när pappa tar sitt allra sista andetag har hunnit bli lördag den 15 maj.